Det här, RSD, eller ”Rejection Sensitive
Dysphoria”, tror jag skiljer mig från de som
klarar ”Marshmellow Testet”.
 
När jag, gång efter annan, har blivit
diskvalificerad, så väljer en annan väg. Ett
annat alternativ.
 
Eftersom vi i vårt samhälle är så skyddade
och måste anpassa oss till samma samhälle,
oavsett var vi befinner oss, så finns,
eller, rättare sagt, syns inget annat
alternativ.
 
Alla i samhället kämpar för att bli ”Herre
på Täppan”, tills några inser att det
troligtvis finns ”flera täppor” som antingen
ännu inte är upptäckta, eller som ingen
vanligt människa upplever som värt att
bestiga eller erövra.
 
De allra flesta är inriktade på att nå samma
mål. Varför? För att det ger dem status,
betydelse, funktioner, belöningar,
popularitet, materiella fördelar och, i
framtiden, utmärkelser, minnen, statyer och
berömmelse.
 
De flesta artister har nog ett annat mål i
livet, än att ”bli belönade”. Keith Richards
eller Kraftwerk skulle helt säkert föredra
att få fortsätta med sin musik, än att
utföra något annat först, för att sedan, i
belöning, få spela sin musik.
 
Konstnärens första belöning, är ju att få
uppleva det som han/hon skapat. Före
skapelseprocessen finns inte det som efteråt
skapelsen, är verkligt och konkret.
 
Ingen skådespelare eller teater kan ha
Shakespeare på sin repertoar, förrän
Shakespeare har skrivit sina komedier och
tragedier.
 
Ingen kan spela Bach, Mozart eller någon
annan av musikens giganter, förrän de satt
den sista noten på papperet.
 
När sista bokstaven är skriven i boken, så
kan någon annan läsa den. Dittills är
berättelsen ännu inte färdig för att
överlåtas i sin helhet till någon annan.
Författaren (bildligt talat) är ännu inte
”död”. (Se Roland Barthes)
 
När boken är färdig för tryckning och
publicering, har författaren åter blivit en
av alla andra människor. Han har, för all
framtid, trätt ut ur sitt eget verk.
Eller, kanske, försvunnit in i det. En annan
författare, men samma människa, tar över för
att skriva nästa bok.
Annonser