Inte heller marxister som Göran Therborn, som ändå har flera intressanta tankar och åsikter, kan frigöra sig från Antropocentrismen.
Han är fortfarande kvar i Vänster-Höger-skalan, trots att han bör vara väl medveten om Klimatförändringen, väderleksförändringar, förgiftning av, för Människan och andra arter, hav, jord och livsmedel.
Göran Therborn ser världen som ”ojämlik”, men Klimatförändringen gör världen i högsta grad: Jämlik. Klimatförändringen tar ingen hänsyn till om människorna är fattiga, eller rika.
Han har intressanta åsikter om ”Staden”, städerna och stadsplaneringen, men, just nu, onsdagen den 26 juli 2017, skrivs det om en ”sopexplosion” i Stockholms innerstad, när stockholmarna kommer hem från sina semestrar och upptäcker att det inte finns någon som hämtat deras sopor.
Bil- och kollektivtrafiken leder till samma urbana ”flaskhalsar”. Kollektivtrafiken drabbas ständigt av nya förseningar och ”växelfel”, medan politikerna höjer priserna för resenärer och diskuterar åtgärder mot ”smitarna”.
Bilismen tar över både gator och torg.
Någonstans i det förflutna, var bilen ett ”fortskaffningsmedel”. Trots att bilisten kan färdas med hög hastighet på färdiga gator, tar man gärna genvägar över trottoarer, gångvägar och torg.
Vart tog planeringen vägen? Hur ska framtidens människor ta sig fram, när gatorna och vägarna är blockerade av andra bilister och trafikanter?
Det enda valet och alternativet, tycks vara att bygga fler och bredare motorvägar och trafikleder.
Ändå, i Stockholms innerstad, står husen i vägen för att bredda vägarna och släppa fram den allt tyngre och intensivare trafiken.
Ute i förorterna bygger man visserligen fler och dyrare hus, men någon planering finns inte.
Städerna, när de byggdes och bildades, var först och främst handelsplatser. De som organiserade staden, var hantverksskråna och de som med tiden blev till handelsmän och transportörer av varor och tjänster.
Nu, liksom då, är kunderna och konsumenterna, viktigare än administratörerna.
Kan inte medborgare boende i och utanför städerna, som t ex Stockholm, komma in till innerstan, Stockholms City, för att arbeta och handla, hur ska då företagen klara sig? Vem ska då köpa deras varor och tjänster?
I vår ”Nya Sköna Värld” av Antropocentrism (ME) och Antropocen (När arten Homo sapiens sapiens övertog Naturens ordning och ekologiska system), finns det varken någon ände eller några tänkbara slut. Allt bara fortsätter, fortsätter och fortsätter…
I vår tid odlas varken några hållbara kulturer, traditioner eller sedvänjor. Telefonen byts ut mot Mobiltelefonen som byts ut mot Smart Phonen, som byts ut mot…
Samtidigt som människor, digitalt, närmar sig varandra, ökar de fysiska avstånden, i Tiden och Rummet. Vem vet vad som finns i andra änden: En robot eller en människa?
Före industrialismen blev människorna till funktioner. Under industrialismen ersattes människorna av maskiner. I vår högteknologiska tid, måste människorna tävla med maskinerna, om vad som är mest effektivt, minst kostsamt och som ger högst vinst.
Alla vet redan svaret:
Maskinerna kommer att vinna. Förlorare blir de människor som ger upp sin frihet för att de fortfarande tror på Människan som Världens Herrar.
Annonser