Rudolf hade en annan, egen, filosofi: Att, genom hela livet, stå fast vid något och vara detta något, trogen. Det kunde vara vad som helst. Det viktigaste var att, vad som än hände, åt vilket håll vinden än blåste, hålla i med båda händerna. Likt Odysseus när han hörde sirenernas ljuva sång, lät binda fast sig vid masten. Först av allt kom förstås Kristin, Johan och Turid. Men efter dem, var Konsten, eller, rättare sagt; Rudolf konst, det som han aldrig släppte taget om.

Annonser