Om Inre Rikedom:
Introvert, Öppen, Fantasifull och Kreativ.
 
” – Vad ska du ha mig till?”
 
Det finns nog ingenting som irriterar extroverta människor i vårt nutida materialistiska, högeffektiva och ”speedade” samhälle så mycket som: ”Ett Rikt Inre Liv”.
Med ett rikt inre liv, är man befriad från det mesta. Kraften och energin kommer inifrån istället för utifrån; från andra nu levande människor, information från massmedia och en stress efter allt ”det senaste”.
Med Archimedes och andra solitärer och särlingar, kan man hävda sin integritet, rätten till att vara fri och oberoende: ”Rubba inte mina cirklar!”
Människor som vill ”rädda en” från ensamhet och isolering, kan, vill, accepterar och respekterar inte ett rikt inre liv, eftersom de troligtvis aldrig, haft något sådana själv.
De är vana, kanske uppfostrade till att bli underhållna, matade och ”tämjda” av människorna i deras närmiljö.
De kan känna sig utanför. Vad har de att tillföra den som ändå kan roa sig själv?
Vad ska människor som arbetar inom massmedia tycka, när de med ett rikt inre liv, stänger av teven, inte lyssnar på musik, inte går på restauranger eller fester och inte köper kläder, underhållning, förströelse, distraktion eller alla dessa ”prylar”?
Det betyder lång ifrån att man eftersträvar ett liv som eremit, celibatär, solitär, asocial eller, ännu värre: antisocial!
Bara förmånen att, utan att tvingas utstå alla dessa ”åsikter”, ”räddningsinsatser”, socialt tvång, kritik eller förebråelser, få välja själv: När? Hur? Vem och Varför?
Vad tjänar du på det?
Vad är vinsten för just dig?
För det första: Du får mera tid!
Tid är den största bristvaran idag.
Människor fyller sina agendor och, när det blir några minuter över, bör de också fyllas med ännu mera.
Skräcken för Tomheten: ”Horror Wacui”…
 
Jag ska ändå inte idealisera ”Det Inre Livet” för mycket och till en dogm eller en dröm. Ensamhet, isolering, meningslöshet, depression, tristess, rädsla för närhet, torgskräck, sociala sammanhang och, det värsta: självdestruktion, ältande, fixa idéer, självmordstankar och planer på självmord, kan finnas med då det rika inre livet hotas, eller när de positiva upplevelserna inte räcker till.
Men, enformighet, att ha tråkigt och förtvivlan i vardagen, kan, om andra människor och en själv, ger en mer tid. Tid till att fantisera, vara kreativ, undersöka, utforska och upptäcka.
Det kan ta hela livet att komma dit. Det har det gjort för mig.
 
Det enkla svaret är att det handlar om: Tillåtelse. Att andra människor tillåter en att ha ett rikt inre liv. Att Man själv upptäcker, inser, accepterar och fortsatt strävar efter ett rikt inre liv.
Jag var ”alltför snäll” eller ”mesig”, när jag inte tillät mig att odla det inre livet, utan istället ville ställa upp för kompisar, vara med på fester och följa alla utsagda, outsagda, underförstådda och instämma i de sociala konventionerna:
” – Har du tittat på det där teveprogrammet?”
” – Har du varit på det där stället?”
” – Har du besökt den där semesterorten?”
” – Har du sett den senaste filmen?”
” – Känner du inte honom/henne?”
” – Är du ensamstående? Det kan inte vara lätt! Är du inte gift? Har du inget förhållande? Vad är det för fel på dig? Är du pervers? Vad gör du när du är ensam, sover? Läser du böcker, är inte det lite tråkigt? Kan du inte följa med oss ut nångång? Varför sitter du ensam hemma, i det här härliga vädret? Vill du inte ha familj och barn? Varför inte? Vilken tråkmåns du är! Dig vill väl ingen umgås med, om du inte anpassar dig och är lite mer tillmötesgående!”
 
Äntligen har de fattat! Nu klassas man istället som en ”folkefiende”, ”outsider” eller ”avvikare”. De blir arga, sura och besvikna, för det som de har att erbjuda, fungerar inte. Lockbetet lockar inte. Har man inte förstått livets allvar, att livet är kort?!
Men det är just det som man kan ha gjort!
Livet är för kort, för att slösas bort.
Annonser