Min science-fiction-berättelse (också kallad för ”Spekulativ fiction”):
Om Familjen Frånlandsvind, SpåRätt och Kampen mellan Neoluddister och Neoidealister.
 
Än så länge består hela berättelsen av tio romaner. Den första romanen, just nu med arbetsnamnet: ”Tillflykt och Tröst” sträcker sig från ungefär 1950-talet och fram till år 2013. Familjen är ute på en veckas semester på ön Tallholmen i Roslagens skärgård. Veckan innehåller en lek eller ett spel, som kommer att få en avgörande betydelse för de kommande böckerna.
Med ett ihopsamlat kapital, köper Frånlandsvind ett gammalt järnbruk från 1600-talet i Uppland, vid Mälarens strand, inte långt från Enköping.utanför Mälaren.
På herrgården möter familjen information om Upplysningstiden, Vallonerna och den svenska järnhanteringen.
I Sverige och andra delar av Europa och världen, uppstår grupper av: ”Neoluddister”. De har en ideologi om tiden från ”förr” och vill ha tillbaka den tiden, med ideal av Nostalgi, Retro och Vintage. Deras mål är att samhället ska återvända till tiden före Industrialismen.
När neoluddisterna tar större och större plats i samhället och ökar sitt inflytande, uppstår en motreaktion: ”Neoidealisterna”.
Neoidealisterna består av framtidstroende som ser maskinerna och den nya teknologin som mer av ett verktyg och redskap, för att förverkliga en möjlig framtid.
Klimatförändringen fortsätter att påverka världen och människornas vardagsverklighet.
Med översvämningar, tsunamivågor, plötslig hetta och långa perioder av torka, ökar också flyktingströmmarna runt i världen.
Frånlandsvind, på deras herrgård utanför Enköping, låter bygga ett stort bibliotek. De inser att den enda möjligheten för framtidens människor, är att ta det slutgiltiga steget ut i rymden.
Fram tills dess har rymden tillhört militärerna och de företag som samarbetar med militärerna.
Utvecklingen av resor ut i rymden,går långsamt.
Därför enas Frånlandsvind, nu med företaget SpåRätt; att bygga ut ett civilt rymdprojekt, med målet att människorna, neoidealisterna, ska kunna fly, emigrera ut i rymden. Hägringen och visionen är förstås att finna en annan livsduglig planet.
Men hur komma förbi begränsningen av det fysiska ljusets hastighet?
Hur få kontakt med levande varelser på en annan planet?
 
Striderna mellan neoluddister och neoidealister blir allt intensivare. Neoidealisterna bygger murar och stängsel. De sätter upp tullar och förser sina egna med pass, visum, identitetskort och lösenord.
 
Eftersom neoluddisterna utanför håller kvar vid livet som det var förr, ökar de i antal och fortsätter med de primitiva maskiner som fanns före Industrialismen. Det finns förstås olika fraktioner. Några av dem använder till och med elektricitet och bilar med explosionsmotor.
 
Neoidealisterna utvecklas vidare in i framtiden och använder flygbilar och enorma drönarkontainrar för transporter.
Djuren och växterna är så gott som utdöda. Av de rester som finns kvar, tillverkar man syntetisk föda och mat. Framtiden innebär allt mer av syntetiska produkter. Det mesta framställs med 3D-skrivare och odlat kött.
SpåRätt bygger sin första rymdstation, ordnar med en underhållningsshow med människor, robotar, androider, andranter och andhyrber.
Då människorna blir allt dyrare i drift, ersätter SpaRatt successivt människorna med syntetiska mixar av människor, robotar, androider och helt nytillverkade varelser. De som, på längre sikt, kommer att bli den nya arten, efter Homo sapiens sapiens.
Neoluddisterna blir kvar på jorden och dör så småningom ut. De som inte dör i kriget, drabbas av Klimatförändringens konsekvenser, muterande virus eller resistenta bakterier.
 
Neoidealisterna ute i rymden tror sig ha fått kontakt med en annan planet: Ellek. Rymdstationer uppbyggda som syntetiska och artificiella samhällen, färdas bort från Tellus och vidare ut i det okända.
I rymdstationerna lever människorna sina liv, men när någon dör, ersätts den med en andhryb.
Tellus, Solen och Solsystemet försvinner bort bakom den mörka materien.
Det finns ingen metod till att komma förbi hindret med ljusets hastighet. Familjen Frånlandsvind hade funnit lösningen till att komma i kontakt med andra varelser, från herrgården utanför Enköping… Och så vidare…
 
Bok 1 till 10 består av sammanlagt 4 500 sidor.
Jag har börjat redigera Bok 1 och har, på cirka 5 månader, kommit till sidan 15. Så jag har att göra!
 
Naturligtvis kommer jag att använda nya uppfinningar, upptäckter och händelser, för att göra berättelsen trovärdigare och, förhoppningsvis, mera underhållande.
Altså, än så länge, en ”plot”, en arbetsplan, en hypotes och spekulation.
 
”Neoluddismen” har sin förankring i ”Ludditerna” eller ”Luddismen ” från 1800-talets Europa. En teknikfientlighet som bottnar i att de nya uppfinningarna tog levebrödet från de män som måste försörja sina familjer. De såg som enda möjlighet att förstöra, slå sönder, maskinerna.
 
”Neoidealismen” går tillbaka till min egen tro om det arkeologiska fyndet. Göbekli Tepe, i nuvarande Turkiet.
Idealismen har sina rötter i skrifterna av Platon, Immanuel Kant, Upplysningstiden, Isaac Newton, Mary Shelley, Christopher Polhem, Charles Darwin och Ludwig Wittgenstein.
 
Inspirationen har jag hämtat från Philip K. Dick, Arthur C. Clarke, Isaac Asimov, Eugen Semitjov och Andy Warhol (The New York Renaisssance, beskriven bl a av Victor Bockris).
 
Musik från Johann Sebastian Bach, Walter/Wendy Carlos, David Bowie, Brian Eno, Kraftwerk och DJ Da Candy.
 
Slutligen, min ”brasklapp” och för att undvika missförstånd:
Den här berättelsen har jag skapat utifrån en möjlig, (spekulativ”) föreställning och gestaltning av framtiden.
Jag har inte någon idé om att det här är ”den enda rätta tolkningen”. Det är ingen vägledare eller profetia, annat än att den skulle kunna illustrera en, av flera möjliga, flödesscheman.
 
Mitt syfte har varit att, dels föreställa mig en civil version av ”Exodus”, emigrationen ut i rymden. Dels att, till skillnad från alla de som använder nutiden som en bild av framtiden, eller där mänskligheten hamnar i ett dystopiskt helvete:
”Se Framåt!”, istället för tillbaka.”
Min sensmoral är:
”Hellre verka förebyggande och profylaktiskt, än att bota symtomen och förvänta sig det värsta tänkbara scenariot: Tellus och Homo sapiens sapiens undergång.”
 
“Imitation is the sincerest form of flattery that mediocrity can pay to greatness.” Oscar Wilde
 
Så jag hoppas att många kommer att reagera, kritisera och ge sin egen tolkning av en möjlig framtid. Det är ju på det viset som vi människor kan komma till samarbete.
Victor Rangner Hässelby den 7 augusti 2017.
Annonser