Steganografi är Konsten att Gömma.

Sedan tidernas begynnelse har levande varelser, i akt och mening att behålla något begärligt föremål utom räckhåll för existensberättigade konkurrenter inom samma biotop, spontant förpassat objektet till en mindre intresseväckande omgivande miljö.

Utan att känna till Immanuel Kants definition av upplysningsmänniska har den annars så lojala landsmänniskan, mer eller mindre medvetet, utfört sin första beräknande steganografiska handling.

Alla välfungerande händelseförlopp består av en trovärdig källa till krakel.

För att den ska förbli lika intresseväckande från Alfa till Omega krävs två för att dansa tango. Detta uttryck med hänvisning till ett Dockhem, Giftas, eller Scener från ett Äktenskap.

För att hålla intresset vid liv, bör en Tredje person singularis dyka upp som en Deus ex Machina, eller, i bästa fall, Perpetuum Mobile (Det senare är speciellt gynnsamt i såpoperor).

Detta utesluter inte på något sätt att en tredje part ovillkorligen måste uppleva sig som utesluten. Antingen gäller att de inblandade antingen ingår i ett Ménage-à-Trois fait Acompli, eller att de två, med varsam hand eller rått men hjärtligt, utesluter Tredje part.

Vidare finns inga tillräckliga skäl till att anta att varken den ena, den andra eller den tredje är påtagligt mycket bättre funtade, än de två övriga.

Den associativa steganografiska metoden uppstår helst i en pressad situation där, ännu så länge, motspelarna på bortaplan lyser med sin frånvaro.

I gällande Wittgensteinskt språkspel händer att Den Uteslutna Tredje passerar stadiet till Det Femte Hjulet.

Den Uteslutna Tredje har genom historiens gång funnits i ett näst intill oändligt antal versioner. Faktum kvarstår att, i de fall där Den Uteslutna Tredje är identisk med Tredje person singularis, (vilket ibland kan förtydligas med en parafras på citatet från Sir Arthur Conan Doyle:

”När du har eliminerat det omöjliga, vad som än återstår, hur osannolikt det än är, måste det vara sanningen.”

Parafras: ”När du har uteslutit Tredje person singularis, vad som än återstår, hur osannolikt det än är, måste den rymmas inom samma fysiska kropp som Den Uteslutna Tredje.”

(Men, å andra sidan, så var Doyle inte den som vilade på lagrarna:

Det finns inget som är så missvisande som ett uppenbart faktum”).

Ett i den här diskursen betydligt mer slående exempel är den något överhettade relationen mellan klanerna Montague (Romeo) och Capulet (Julia).

För att den dramatiska effekten inte ska hamna i felsäkert läge på en transportsträcka, får Läsaren/Tydaren och eventuellt den Associativa Steganografen in spe, inte falla till föga inför objektivitetens dödssynd ”Fåfänga”. Objektiviteten får gärna beskrivas i ordalag som ”förutsättningslöshet”, men inte ”opartiskhet”.

En legendarisk banbrytare inom verksamhetsfältet, var den numera bortgångna och av andra utövare på Cirkusen, mer eller mindre, saknad ZigZag.

Personen bakom personan arbetade till femtioen procent helt förutsättningslöst. Det sägs att man inte kan tjäna Gud och Mammon samtidigt, men det kunde faktiskt ZigZag. Detta så till den milda grad att varken Gud eller Mammon visste vilken sida som ZigZag verkligen tjänade. I dagens nuvarande nuläge skulle ZigZag antagligen tillhöra Entreprenörskrået.

(Tilläggas bör att fortsättningsvis kommer ”Gud” att ersättas med konceptet ”Allrahögstainstans”.)

Trots att Den Uteslutna Tredje kan känna sig mer än utesluten, bör ingen utesluta personan som betydelsebärande faktor. Inte därför att den inför något Ting-i-Sig i språkspelet, men som instrumentell handläggare är det den som tillför, för alla välinformerade parter, en tillräcklig rörelse, i form av, till exempel, ett gränssättande flödesschema.

Motståndarlaget som spelar på bortaplans bortre planhalva äger, liksom allt annat i språkspelet, en ytterst hypotetisk funktion. Liksom hemmalaget är antagonisterna också även fortsättningsvis endast hypotetiska, i betydelsen fiktivt existensberättigade.

För att behålla publikens (som vanligtvis består av kategorierna Gemene Man, Crethi och Plethi, samt Detektiven Allmänheten. De kan vid en första anblick uppfattas såsom varandes varandras repliker, men det finns nyanser i färgskalan:

Gemene Man (som också inkluderar särintresset gemena kvinnor) håller vanligtvis till på gator och torg. Detta i synnerhet för att bevaka sina intressen.

Crethi och Plethi utesluter Aristokratin, men i kategorin kan även Gemene Man och Detektiven Allmänheten ingå som naturliga delar av helheten.

Detektiven Allmänheten består av både Gemene Man och Crethi och Plethi. Men den som ingår i kategorin kännetecknas bäst av den medfödda egenskapen eller inlärda förmågan att upptäcka, uppfinna samt utforska sådant som Doyle förklarat vara:

”Världen är full av självklarheter som ingen någonsin uppmärksammar.”

Uttrycket kan låta synnerligen jämlikt, jämställt och rättvisande, men låt inte snålheten bedra visheten. Alla, även de mest egalt arroganta, inser att motpolerna är nödvändiga för att användbar energi ska uppstå.) vakenhetsgrad så alert som möjligt, kräver händelseförloppet en existensberättigad konkurrent, typ antagonist eller motspelare. När Läsaren/Tydaren känner sig tillräckligt varm, bekväm, mätt och belåten, kan denna tillgodogöra sig beteckningarna på de signifikativa opportunisterna ”Bokstavstroende”, eller beroende på händelseutvecklingen i dramat, ”Legaliserade”.