Den Associativa Steganografiska Ordkonsten har mycket gemensamt med, speciellt inom populärmusik som Hip Hop och Electronica, ofta använda metoden att sampla.

Av en del utövare av musik anses samplingen vara en slags stöld, då samplaren ofta hämtar rytmslag, slingor och loopar från andra artisters verk. Som motargument hänvisade en samplare till skillnaden mellan en målning och ett fotografi. Bildens motiv kan vara detsamma, men metoden är helt annorlunda. Om ifall en fotograf plåtar målningen ”Mona Lisa”, har den endast utfört en kriminell handling om denna påstår sig själv vara upphovsmänniskan till oljemålningen.

Sådana immateriella upphovsrättsliga strider blir allt mer vanligt förekommande då kopieringar, plagiat och piratkopior är tillverkade i digitala medier, istället för traditionella, materiella, fysiska tillverkningsprocesser.

För att jämföra med ett litterärt verk. Om någon klipper sönder sidor ur August Strindbergs debutroman ”Röda Rummet”, väljer ut stycken och rader ur textmassan och därpå sammanför dem i en annan, just konstruerad kontext, så skulle väl knappast vän av ordning anse att det nya formatet fanns tillgängligt också i den tidigare utgåvan av verket inom volymens hårda pärmar?

I moderna elektroniska digitala mixers delas ljudens impulsstyrda signaler och impulser inom kanaler med täta skott emellan.

Tills att en motsvarande teknisk mjukvara kan uppnå samma kvaliteter angående biologiska impulser i tills vidare outforskade associationsbanor kan en jämföra den associativa steganografin med en mer analog design av samma ljud- och bildmönster.

Detta, kommer Läsaren/Tydaren snart inse den överhängande fördelen med. En analog associativ textmassa måste först, av mänsklig hand i kombination med mänsklig allmänutbildning, likt en översättning av verk typ James Joyces ”Finnigan’s Wake” både översättas bokstavligen, bildligt, symboliskt samt i relation till tillräcklig information om, i det här fallet, James Joyces personliga och privata förutsättningar och tillkortakommanden. Detta låter sig inte utföras i en handvändning.

Övning ger färdighet. Att göra är att lära.

Visserligen kan det till en början verka som en bra introduktion till den Associativa Steganografins verksamhetsområde att först tillägna sig metoden mer teoretiskt, hypotetiskt, spekulativt, men det praktiska handlaget ger betydligt mer av fingertoppskänsla.

Till att börja med kan slutresultatet av ordkonstverket för oinitierade utomstående obehöriga verka något rumphuggen och avsnoppande. Detta kan utgöra ett rimligt skäl till att, kanske den blivande Steganografen in Spe upplever nuvarande nuläge som, näst intill outhärdligt obekvämt för både kroppen och själen.

Liv är inte lidande, men väl, då och då, beroende på hur mycket tid Läsaren/Tydaren har kvar av sitt utmätta tidrum, onödigt överdrivna kraftansträngningar.

Liksom inom många andra tvärvetenskapliga förbindelser genom diverse historiska hjälpvetenskapliga ämnen, typ Heraldik, kan även en gröngöling uppmärksamma en parant hovdams faleriska behag.

Allt som behövs är ett genuint intresse för språkförbistringar, verbala missförstånd, outtalade och/eller underförstådda meningar och betydeler, orsaker till missförstånd och oempatiska uttryck i rätt sammanhang, typ antingen textmassan eller kontexten.

Läsaren/Tydaren kan därför med fördel sätta sig in i hängiven förståelse av ämnena Semiotik, Semantik, Retorik, Symbolik, Ikonologi samt andra betydelsebärande objekt.