Den Associativa Steganografiska Ordkonsten har mycket gemensamt med Sampling.

Vad är främsta kännetecknet hos ett samplat verk?

Att det innehåller valda delar från något annat sammanhang?

Att producenten/musikern/DJ:n har använt en digital samplermaskin för att inordna ljudet i ett för utomstående obehöriga helt nytt sammanhang?

Kanske kan även det mest osammanhängande vid ett första påseende verka som överkurs för överliggare, men införstådda behöriga insiders förstår omedelbart att fragmentet ingår i en större holistisk helhetsupplevelse.

Varje ljud för sig, varifrån det än kommer, ökar både utövarens och upplevarens förmåga till konceptuell inlevelse.

”I begynnelsen var Ordet (grekiskans ”Logos” (Logos var Gud (θεὸς ἦν ὁ λόγος) och latinets ”Verbum” (”In principio erat Verbum, et Verbum erat apud Deum, et Deus erat Verbum.”) och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud.”

Citatet inleder Johannes Evangelium.

Tillverkaren av ett Associativt Steganografiskt Ordkonstverk bör vara utrustad med en ansenlig mängd barnasinne i behåll.

Även om förklaringar inte bör ingå som hörnpelare i utövande av associativ steganografi finns det fortfarande situationer och sammanhang där synnerligen barnsliga resultat kan ge i förväg önskad effekt. Detta därför att fullvuxna mogna av Bokstavstroende Legalister, under ett pågående stadium av omedveten sublingualitet, , hellre befattar sig med väsentliga drag, än infantila underhållningar.

Överförd från den digitala ljudåtergivningens domäner, kan inom den associativa steganografiska ordkonsten rätt stavade ordbildningar i form av citat motsvarande samplingskonsten, ge ett lika effektivt uttryck.

Följande urval av tre citat kan inte värderas utifrån en randomiserad slumpfaktor, men inte heller som en ren tillfällighet.

De kan i och för sig läsas var och en för sig, men för att verkligen tränga in i textmassans kontextuella klartext, bör de upplevas som kompatibla simultana utsagor i förhållande till varandra:

”När du har eliminerat det omöjliga, vad som än återstår, hur osannolikt det än är, måste det vara sanningen.”

Och:

”Det finns inget som är så missvisande som ett uppenbart faktum.”

Samt:

”Världen är full av självklarheter som ingen någonsin uppmärksammar.”

Sir Arthur Conan Doyle. Källa: Livet.se

Begreppet ”Associativ Steganografi” kan för utomstående låta abstrakt och aningen kvasivetenskapligt. Själva det praktiska utövandet är den bästa pedagogiska inlärningsmetoden.

Efter en tid av till synes verkningslösa effektsökerier, kommer det Wittgensteinska språkspelet, i förhållande till det i nuläget närvarande Ordkonstverket, dels visa upp sig från sin bästa sida, dels med sitt rätta ansikte, dels uppstå i sitt rätta element.

Samplandet i sig bygger på redan väl valda citat från helt olika och vitt skilda sammanhang och textmassor.

Därför är det alls inte förvånande att Jaroslav Hâseks ”Den Tappre Soldaten Svejks Äventyr under Världskriget” också användes som textmassa till underlag för tillämpat chiffer.

I romanen finns stycken som behandlar hur en synnerligen enkel steganografisk strategi kan förvilla teoretiskt utbildade tillhörande den, efter det legendariska ”Skotten i Sarajevo” (28 juni 1914) föll (Olympiska vinterspelen år 1984) dåtida tjeckiska armén på Österrike-Ungerns sida då det avsedda skönlitterära verket, indelat i två enskilda volymer, inte hamnar i orätta händer, men att Svejk, helt i överensstämmelse med konventionens regler, antog det som högst naturligt att inleda läsningen med del 1, för att med den kvar i minnet, fortsätta med den avslutande del 2.

(Här kan den uppmärksamma, upplysta Läsaren/Tydaren med lite råg i ryggen, uppfatta hur överdrivet många informationsbitar kan ha en betydligt högre effekt, än allmän information riktad till Gemene Man, Crethi och Plethi, samt Detektiven Allmänheten, typ detektiven Bretschnider på Bägaren.)

Svejks antagande var ur logiskt synfält helt rätt, men verkligheten, som man ofta hävdar, överträffar dikten.

De då närvarande väl bevandrade i chiffrets hemliga värld, hade föredömligt ur deras subjektiva utgångspunkt föredragit bruket av del 2, istället för som Svejk antagit att varje läsvärd bok ska påbörjas från sidan 1.

Kaptenen, som kände sin kalfaktor bättre, men inte bättre än Svejk kände Överste Fredrik Kraus, granskade denna i sömmarna och fann, inte helt oväntat ett antal blodsugande löss som alla gick på ett synnerligen säreget sätt. Detta ledde till att kaptenen, med omedelbar verkan, läste lusen av kalfaktorn.

Andra sidor handlar om helt andra handlingar, men sett utifrån ett associativt steganografiskt perspektiv, kan dessa inte anses vara relevanta för det här ämnesområdets begriplighet.