Steganografi, konsthantverket att gömma eller dölja materiella objekt eller immateriell information, kan i mycket påminna om handlingen att smuggla in eller smuggla ut artefakter som den agerande har för avsikt att undanröja minsta spår av mitt framför den överrepresentativa myndighetsutövarens den närgångna blick.

”Vad smugglar ni?

”Jag smugglar åsnor.” (Karlsson Klister, Mulla Nasruddin, Pinocchio och Palmsöndagen.)

Angående ”Stenografi” och ”Steganografi”.

För den allmänbildade Allmänheten kan uttrycken verka näst intill identiska. Den visuella effekten kan minimeras då ”Stenografi” saknar de två gemenerna ”g” samt ”a” som av tradition brukar ingår i ”Steganografi”.

En mer i det här sammanhanget avgörande väsentlig skillnad är att, även om båda undergrupperna har som syfte att manipulera klartexten till sådana semiotiska tecken som endast kan uttolkas av dem som ingår i den slutna gruppen av aktiva läsare, så har steganografin mer gemensamt med styvsysslingen ”kryptografi”.

För en aktiv stenograf på höjden av sin karriär bör klartexten inte vara utrustad med den uteslutande effekt som är det yttre kännetecknet för steganografens stegvisa ombildningar.

Vanlig, i betydelsen, alldagligt verksam steganografi, har ett, i avgörande grad, högre arbetsfält än den associativa steganografin vars främsta kännetecken ute i den fysiska verkligheten mer kan förknippas med förförståelsen av selektivt ordbruk, rätt formulerad fastän i fel klassrum.

Det finns flera goda anledningar till detta ändamålsenliga ödesmättade förutseende.

Textmassans essentiella funktion är inte, åtminstone inte inom förutbestämd tidsram enligt preliminärbokat arbetsschema, att tillfredsställa den eventuella Läsarens/Tydarens behov av förströelse-, distraktion-, underhållning- eller den numera anakronistiskt vintage kiosklitteraturen.

(Som en kuriositet bör Läsaren/Tydaren delges den, i vänta på preskriptionstidens utgång, än så länge undanhållna kännedomen om hur den Svenska Kulturadeln, försedd med tystnadskulturens munkavle, hade synnerliga problem med insikten om hur skönlitterära giganter som Raymond Chandler och Dashiell Hammett (som båda genomgått Livets Hårda Skola med högsta betyg i Teoretisk Tillämpning av Hänsynslöst Uppförande) kunde undgå Etablissemangets trångsynta föreställningar om vad som bör ingå i ett anständigt moralistiskt försvarbart kanon.

Samma tolkningsföreträdande Problemformuleringsprivilegium drabbade också tystlåtna scenartister med naturliga pokeransikten som främsta kännetecken, på vita duken, som Clint Eastwood och Charles Bronson.)

Det ena måste inte utesluta det andra, men om den kvardröjande effekten även har en terapeutisk effekt på utomstående obehörigas andliga spis, själsliga utveckling eller mentala mognadsgrad, kan detta endast förläggas i steganografens vågskål med den graverande inskriften: ”Civilkurage utan Skriftligt Godkännande från Speleologisk Högre Ort”.

Ett annat för Allmänheten inte helt ovanligt missförstånd är att utsätta steganografin under samma paraply som den mer teoretiska ”Kryptologin”.

Kryptologens assistent har som brukligt inlett det framtida engagemanget som hushållerska med goda referenser.

Med tiden har det, till en början, ytliga förhållandet mellan arbetsgivare och anställd i förhållande till Tiden och Rummet, fördjupats med andlig kallsup som omedelbar verkan.

Även om ingen av de två inblandade parterna, var för sig, hyst en barnatro på en högre makt vars största intresse bör vara att, i gengäld mot den trogna skarans högröstade uttalanden om den Allsmäktiga och Ständigt Iakttagande Andens existensberättigande, uppfylla minsta önskan om högre materiell standard och en hälsostatus utöver det vanliga, följer de en förutstakad gång mellan bänkraderna, där det mer fysiskt starkare könet befinner sig, i färdriktning, till höger och det mer psykiskt starkare könet på vänstra sidan om den, mot färdriktningen, förutbestämda utgången som ömsom är dekorerad med palmblad, utkastade riskorn, septiskt kontaminerade törnen eller bara sådant som de närvarande, då de trott att ingen sett, i förbifarten råkat förlora handgreppet om.

Efter den traditionellt bundna sedvänjan att, i gällande fall, kryptologen (som av fullt begripliga skäl efter noga övervägande föredrar att förbli för Gemene Man, okänd anonym) burit den tilltänkta assistenten över den alltför lågt placerade toleranströskeln, kan nu assistenten, efter att, i förhållande till det egna dåliga samvetet, dubbelarbeta som både hushållerska och kryptisk, i betydelsen ”diffust definierad”, assistent att till syvende och sist, till punkt och pricka, iscensätta hushållerskans arbetsbeskrivning av diskbänksrealismens vardagsverklighet, med omedelbar verkan övergå till handläggande av sådana subversiva informationsbitar, som med rätt handlag administrerar textmassans kontextuella klartexts essentiella innebörd med intentionen att överföra sakkunskapen i sakförhållandet med avseende på den slutna, subversiva i det underjordiska, av ideellt utsatta speleologer outforskade, nätverkets hemliga mitoscellens inre kvaliteter.

Det har sedan tidernas begynnelse existerat levande varelser som hellre ägnar den redan så korta livstiden till fragmentariska minnen från ett avlägset förflutet, än att, efter intagandet av kontinental frukost, med fjärilshåv infånga densamma dag med oförutsedda förgreningar av händelseförlopp, och alldeles inpå därefter, i sjumilastövlar med stormsteg också överrumpla den ännu inte klarvakna morgondagen, redan före uppstigandet från himmelsängens mer vrånga kant.

Som engagerade Läsare/Tydaren säkert redan har uppmärksammat, är den associativa steganografiska ordkonsten i egentlig betydelse mer progressiv kognitionsprocess, än ett bokslut där den trolovade kryptografen och medföljande assistent, förespeglats ett lyckligt liv i ett spökslott, typ snickarglädje omgivet av ekologiskt odlade orörda gröna skogar, ett semidetached, med svärmodern som ständigt övervakande åsiktsförmedlare, kungarike som är alldeles för stort för en ensam assistent av det, å huvudets vägnar, psykiskt starkare könet, att lokalvårda helt på eget initiativ.

Som grädde på moset tillkommer för de nyss ingångna i äktenskapets nöd och lust, att tillsätta en granskande kommission med uppdrag att utreda de undersåtar som ingår i som permanentboende i det med brandvägg och oöverstiglig mur, åtskilda landområde. De inlärt hjälplösa av passiviserade apatiska sysslolösa bör av högre ort förberedas inför ett uppkommande nuläge som uppstått i efterverkningarna av ett oförutsett paradigmskifte, där deras sociala status är stadd i ständig förändring som kan, eller till och med bör, ha en tvetydig inverkan på hur resterna av ett redan förlegat kulturarv ska bevaras till de unga generationer vars påtänkta varande ännu inte är planlagt in i minsta detalj.