Det Associativa Steganografiska Ordkonstverket har betydligt mer gemensamt med en ofullständig essä, i betydelse ”försök”, än en krånglig beskrivning, typ bruksanvisning, eller någon slags prosaiskt centrallyrisk urban tankeväckelse.

Då detta försök inte omfattar romankonstens klassiska berättelser och någon svårbegriplig huvudperson inte ingår som grädde på snömoset, bör bruket av överflödiga adjektiv och klargörande adverb omfatta mer effektiva än affektiva insinuationer angående en Första, Andra eller Tredje Person singularis i obestämd form.

Den ytliga textmassan är att föredra framför mera djupgående, psykologiskt realistiska känsloladdade detaljstudier av nostalgiska artefakter direkt hämtade från allmogens vindskammare. Inte heller finns utrymme för vidlyftiga spekulationer angående socialrealismens hårda livsvillkor.

Textmassans funktion är att hålla det invaderande motståndarlaget på hemmaplan, på tryggt och säkert avstånd från en i bokstavlig mening oförseglad kontext.

Själva mellansteget mellan raderna ger uppsåtligen sådana förespeglande förevändningar som för utomstående obehöriga ej bör upplevas som iscensatta vanföreställningar i bedrägligt syfte.

Den mindre bevandrade i Ordkonstens spegelvärld föredrar hellre att söka en exklusiv förståelse på annan ort, typ andra sidans andra ställe. Emedan det som kännetecknar den avgörande skillnaden mellan tidsbesparande Crethi och Plethi samt den betydligt mer exekutiva handlingskraftiga är hur den senare hellre ägnar sig åt tålamodsprövande särintressen, än pratet kring fikabordet en fredagseftermiddag före komptiden tar vid.

Kontexten i sig motsvarar ingen förutbestämd koda. Själva kodan bör en intresserad hängivet besatt uppenbara i dess ursprungliga form, då agenten medvetet tillåter nyss utsläppta impulser i fria associationsbanor uppnå hastigheten 120 meter i sekunden eller helst överträder högsta tillåtna fartbegränsning.

Slutsatsen i slutstegets konkreta version blir att endast genom det aktiva tillägnandet av passande fria associationer, kan vederbörande, oavsett om denna anonyma gestalt tillhör det egna lager på bortaplan, eller motståndarlaget på hemmaplan, tillgodogöra sig informationsbiten i dess ursprungliga betydelsebärande mening.

Kontexten kan för ett otränat öga te sig mer av avgörande inverkan på det inledande paradigmskiftet, än det väsentliga som finns inbakat i kontextens tefatsmodell.

Om textmassan för Detektiven Allmänheten, där också bortalaget på hemmaplan spelar en avgörande roll, ter sig mer än förvirrande gåtfullt besynnerligt, har det tidsödande studieobjektet med råge fyllt sin avgörande funktion.

Med synnerligen påtaglig risk för att utdraget ska förefalla alltför djupt, bör textmassan utrustas med sådant ordbruk i Wittgensteins praktiska tillämpning av begreppet ”Språkspel” ute i diskbänksrealismens materialistiska idévärld, att även Gemene Man kan uppfatta det som, visserligen outhärdligt tråkigt, men ändå då denna tar sig tid till att läsa mellan raderna, ganska så anständigt.

Kontexten, mera utsatt för utomstående obehörigas integritetskränkande närmanden utan högt uttalat samtycke, bör även efter en noggrannare granskning, förefalla intetsägande, typ absurt nonsens eller Lorem Ipsum.

Däremot en innestående behörig bör med omedelbar verkan upptäcka sådana försåtsmineringar, oskadliggöra dessa och strax därpå framkalla de ursprungliga intentionerna i andlig eldskrift.

(I fortsättningen kommer konceptet ”Ordkonst” förklaras som tillräcklig förkortning av den mer holistiskt tredimensionella ”Associativ Steganografisk Ordkonst”.

I ännu en utsträckning i rumtiden kommer densamma ordföljden mer påminna om en skissartad, artefaktisk, arketypisk tesserakt.)

Således kan de Allmänna villkor som utmärker Ordkonsten formuleras så här:

Textmassan ska vara till synes, för obehöriga utomstående, typ bortalaget på hemmaplan, ytlig.

Textmassan kan, utan hänsyn till innehållets betydelsebärande effekter, omfatta alla de stavelser som framställts efter en omfattande städning i det ordförråd som sällan eller aldrig tidigare kommit till sin rätt.

Den mer andligt förlagda kontexten, i tidigare förutbestämd formangivelse, immateriell, är ännu så länge att betrakta i sådant bruk att även den mest bevandrade utomstående obehöriga anser sig kunna tillägna sig informationsbiten såsom kan verka konkret tillgänglig för en redan tilltänkt adressat.

Detta mellansteg medför som önskad synergisk effekt hur den utlösande katalysatorn förser Textmassan, i syfte att ytterligare utsätta utomstående obehöriga för synkrona rytmiskt återkommande repetitiva parabler med återkommande repetitiva parabler.

Effektens inverkan på bortalaget på hemmaplans strategi och taktik påverkar främst deras omedelbara möjligheter till tidsbesparande åtgärder.

I skarpt läge med hårkorset inställt på den förutbestämdas målyta, kan det avgörande skottet försätta vederbörande i felsäkert läge.

Därför är det av synnerlig vikt att tillkortakommandet med omedelbar verkan, utsätts för kortsiktiga fördröjningar som, för de aktiverade sömngångarna eller tillgängliga mullvadar, leder in den avbrutna intentionen på oförutsedda vilseledande kontrafaktiska desinformationsbitar.

I dylika ödesmättade situationer kan tid antingen utgöra en avgörande faktor, eller ha en förlösande verkan på sådana medlemmar av slutna celler som aldrig någonsin tidigare kommit till skott.