Att i utan onödiga ord markera var den abstrakta gränslinjen går mellan banala vulgariteter i diskbänksrealistisk anda, och djupa analyser av psykologiskt realistiska känsloladdade iscensättningar antingen under köksbordets avdukande, eller i vardagsrummets illusoriskt trygga soffgruppssamtal, har på senare tid, långt efter Sociologins Gudfader Auguste Comtes frånfälle till den hänsides, Immaterialistiska Dialektikens basala ganglier samt fria radikalers semipermeabla kretsar, gestaltat sådana informationsbitar som i de akademiska rummen, typ Kungliga Dramatiska Anatomiska Teatern i Uppsala, kategoriseras som mer analytiska, än syntetiska. Detta trots att de första banérförarna ställföreträdde Hegels uppfattning om De Fyrdimensionella Idéernas Transformationer via Entropins upplösningstillstånd.

Det ger en rimlig förklaring till varför Latinets Bevingade Citat återkommer som Venus i dess kretslopp.

För att ge en antydan till försmak bör nämnas Anonyma Cineasters Favoriter: Julius Caesars ”Et Tu, Brute”, ”Döda Poeters Sällskap”, med Carpe diem, samt ”Clueless”: Carpe Diam (uttalas Carpe Dajm).  

Den logiska, men i existentiellt rådande kretsar försvarade axiomet ”Existensen föregår Essensen”, förespråkande ”Essensen” som det Absurdas onämnbara katalysator, uppstår paradoxen att den Psykologiska Realismen i förening med Socialrealismens mer empiriskt bundna vardagsverklighet bestående av ett dygnet runt och året runt Sisyfosarbete, sekulariserad hybridform av Yttre och Inre existensberättigande, där sådana filosofer, typ Albert Camus, med tanke på Sisyfos arbete utan varken kallprat i fikarummet eller nödvändig och tillräcklig tid till tillfälligt uppehåll på Annat ställe, vars dörr är skyltad med ett symboliskt stiliserat hjärtorgan, samt talesättet hämtat från allmogens utedass: ”Finns det Hjärterum, så Finns det Stjärterum”. som i klartext, det vill säga ord och inga visor, motsvarar Jean-Paul Sartres: ”Existensen föregår Essensen”. Detta oöverlagda inslag ger också anledning till ”Förklaringen om Varför Vi finns till i Verkligheten” (i e ”Existensberättigade”):

Den Allsmäktiga Anden efter Överträdelsen av Panta rei verkar utan att synas som en tillgänglig katalysator vars kedjereaktion iscensätter repliken Deus ex Machina.

Såsom prototyp till den senare patenterade Verkställande Livsuppehållande Perpetuum Mobile, fungerar Deus ex Machina som en föregångare till Explosionsmotorn.

I brist på kärnbränsle uppstår en första och sista Big Bang ur vilket Rumtidens mörka materia igångsätter Gravitationslagen såsom den instiftats av giganten Isaac Newton. (Många väl ansedda inom Vetenskapsjuridikens Skråväsende menar att Tröghetslagen fortfarande har en avgörande inverkan på Homo sapiens sapiens framtida utvecklingsfaser.

Sekulariseringen anger i en materialistiskt förutbestämd, defaitistisk, verklighetsuppfattning där Subjektets konvertering från andlig spis i falska vänners lag, till köksbänksrealismens förhållningssätt ”Man vet vad man tager, men inte vad man haver”, förblir en oslagbar slogan.

Detta karga synsätt på de verkliga levnadsförhållandena förenar sådana annars så vitt skilda särintressen som Gorkijs ”Min Barndom”, den hämtad från anglosaxisk populärunderhållning ”Emmerdale Farm”, till den mer ur infödda svenskars något trångsynta lokalpatriotiska motsvarigheten ”Hem till Byn”.

Ej att förakta de för tillfället, numera förlagda i malpåse, Mobergs ”Din Stund på Jorden”, samt ”Gäst i Verkligheten”. Den senare antyder en andlig gemenskap med psalmen ”Härlig är Jorden”, vars innehåll förebådar New Age och subkulturen ”Aliens Solitärer”.

Andra former av realistiska skildringar finns också tillgängliga för den som är beredd att anstränga sig, om inte till det yttersta, så inom rimlighetens gränser.

Latinamerikans litteratur med lite mer mustigt temperamentfyllda förtecken, med avantgardister som Jorge Luis Borges, Gabriel Garcìa Màrques och Isabel Allende, hade som egen käpphäst ute på Pampas eller vid Amazonas pirayafyllda bakvatten, den Magiska Realismen.

Det pågår i de slutna kotteriernas inre kretsar om även Michael Ende bör ingå i denna kategori.

Inom svensk motsvarande vidlyftig realitetsanpassad diskurs bör Diskbänksrealismens legendomspunna anhängare men också dess mest angelägna kritiker, Tage Danielsson, uppnå äran att inträda i ”The Reality’s Hall of Fame”.

Danielssons Första Sats är redan väl bekant för de som en gång om året råkat öppna en fysisk bok:

”Utan Tvivel är Man inte Riktigt Klok”.

Den Andra är mer svår att formulera. Ett första utkast till skissartad plott, skulle kunna lyda:

Den Sanna Verkligheten finns tillgänglig för alla som vågar öppna ögonen. Hypotetisk Sannolikhet är visserligen i överensstämmelse den Socialdarwinistiskt inspirerade uttrycket om Det Naturliga (till skillnad från Syntetiska Artificiell Intelligens) Officiella Urvalet av specialiserade särintressen, typ Det Svagare Könets, efter utgången från Livets Hårda Skola, där ingen möjlighet fanns att hävda varken Urvalets krav på Skyddad Identitet bortom Tillgänglighetens Allmänna Lägsta Levnadsstandard, eller Tyst Överenskommelse angående Ömsesidigt Samtycke även om Permanenta Meningsskiljaktigheter, typ vem av samboende, särboende eller delad vårdnad om gemensam biologisk avkomma, i vilka Naturliga Rättigheter ingår Handdisk och Återkommande Blöjbyten som även inkluderar Intim Kroppsvård Av Tredje person i infantilt medvetet närvarande, där vilda protester samt annat motvilligt beteende bör stävjas i frimodiga eget tolkade versioner i växelverkan mellan Fri Uppfostran och Svalkande Likgiltighet.