Miljöpartiets roll är redan förbi.

Den matchen har Corona/covid-19, tillsammans med Klimatförändringens konsekvenser tagit över.

De politiska partierna står handfallna inför #metoo-rörelsen.

Hur ska man kunna ställa sig utanför något som man redan har fastnat i, som en rävsax?

Kommer Svenska Akademien någonsin kunna återerövra sin forna ställning inom Sveriges kulturliv?

Ett etablissemang som säger sig utgöras av en subkulturellt Översta skiktets Inre krets?

Problem uppstår redan då Etablissemanget ska utse den subkulturella underjordiska cell som ska stå i rampljuset härnäst.

Då tänker jag på Olle Adolphson.

Avicii.

Jag tänker på Josefin Nilsson.

Vadå? Jag kände ju inte henne. Men, alla känner nån och, vad kan man göra? ”Slå’en på käften”?

Vadå? Jag, Dyster?

Siri Hustvedt.

Nej, Hökarängen kallades inte alls för ”Mördarängen”. Men jag, fastän jag kanske inte ens var påtänkt då, minns Kerstin Blom.

När blev ”medkänsla” att betrakta som en omanlig svaghet?

När blev Catrin da Costas liv värderat i kronor och ören?

Who made Who?

Hur man löser matematiska problem genom att kasta ut matteboken genom fönsterrutan.

What You See is What You get.

Är Livet förutbestämt? Ett Öde? Predestination? Determinism? Fri vilja?

Tillbaka till Hembygden.

Livet är en Paradox. Självmotsägelse.

Men är detta ett rimligt skäl till att avstå från att välja?

”Har du slutat slå din fru?” (Retorisk fråga)

Önskar Gemene Man överta Birollen som Bollplank och Markservice, även efter AI med Digitalisering och Automatisering?

Vem gillar inte ett vanlig skämt? (Jo, Gary Glitter är en stor skitstövel, men musiken är det ingen fel på. Tänk bara på Wagner!

Så, vad annat kan Du göra för att Världen ska bli snäppet bättre?

Eller, ännu hellre?

För visst kommer Solen gå upp, även efter Valet 2022?