” – Det här är hemma på Mammas gata.”

Anta att Du, liksom jag, är uppväxt i Stockholms innerstad.

Alla är vi ständigt på jakt efter första steget in i Morgondagens solljus.

För en oerfaren informationsspridare kan just strålarna som sticker i ögonen vara första varslet om ett kommande scoop en signal som starkt kan påminna om en Tredje person singularis, som tills vidare önskar anonymitet mot kränkande integritet och skyddande av alienerad identitet, där inte ens en hyperaktiv papparazzi uppnår tillräcklig grad av Papagenoeffekt (”Först en liten Pa-pa-pa-papagena, sen en liten Pa-pa-papageno.”, vilket i sig har den för affektivt berörda Associativa Steganografiska Ordkonstverkare Utan Gränser och därför, ytterst motvilligt, hamnar i Örebro.)

En i preventivt syfte grävande mullvad, kan utan större svårighet snart, i högst femton sekunder, få sola sig i strålglansen från Malou efter Tio:s varma leende.

Vad har jag gemensamt med mina grannar och andra som bor innanför Tullarna?

Det finns ju sådana som Stina, som vilken tid på dygnet som helst, kan ge aktuella referat om vad som händer och sker i kvarteret där hon bor.

Så finns det en och annan snabbköpskassörska.

Orup vet också en hel del, men som proffs borde taxischaffisarna i sina bullar veta allt.

Gå in i en butik, nät- eller fysisk, och fråga efter en detaljerad karta över dina hemtrakter, men där stadsdelars, kvarters, platser, torg, kända byggnader, statyer och annat som kan vara till hjälp för att identifiera den fysiska platsen, är överstruket med Tipp-Ex, eller borttaget via något bildretuscheringsprogram.

Det är ju enklast för mig, eftersom jag är infödd och uppvuxen i ovan nämnda urbana samhälle, att ta med kartan som en slags ”stadsorienteringstur”, från, i Orups fotspår, Danvikstull och, som allra längst, Östra station, Tullfritt, och bort till Universitetet vid Frescati.

Med en karta där gatorna inte är namngivna på varken svenska, latin, ren klingonska, eller rövarspråket, finns goda förutsättningar för Ofrivilligt Ensamstående, Isolerade Solitärer, Eremiter med högsta betyg i Social kompetens, Korsordslösare med tunghäfta samt Asociala Altruister med Alaister Crowley som husgud, i Social Ingenjörskonst.

Frågan som många av majoriteten inom kategorin Gemene Man undrar över, är:

”- Hur långt ska jag gå?”

Det enkla svaret är:

” – Tills att Du inte vet var du är.”

Kuggfrågan i det Socialdarwinistiska Experimentet lyder:

” – Hur ska jag hitta hem?”

Ett färdtips är att ta med sig en tillräckligt lång svensk kompass.

Men egentligen, även om debatten, oupphörligen och oavkortat kommer att fortsätta även efter Domedagen, har storleken ingen betydelse.

Huvudsaken är att riktningen, själva fokuseringen på målsättningen, är den enda rätta.

Ett annat är att följa intentionen, eller ”magkänslan”. Blir vederbörande Gemene Man hungrig, så kan själva kroppskänslan avgöra var ”Hem” ligger.

Annars kan Turistsjukan, Typ Montezumas Hämnd, fungera som tillräcklig inre motivationsmotor mot närmaste andra ställe nära Dig.

(En mer litterat person som kan hela kanon på sina fem fingrar, kan hänvisa den håglöse till skriftställare som George Perec, Paul Auster och Patrick Modiano.)

En tredje, mer abstrakt utformat, villkorlig sats gäller:

Mät avståndet mellan ett väl lämpligt utvalt Tillkortakommande, lägg till Naturliga, Ärftliga eller Inlärda, Förutsättningar, och därpå, med den svenska kompassen noga avvägd i sinister hand, använd en objektiv, i betydelsen ”förutsättningslös”, eller ”opartisk” kurs mot närmaste högst belägna utsiktsplats. (Detta gäller även om Gröna Lund tills vidare är stängt på grund av ovillkorlig Corona/covid-19 strategi.)

På andra ställen i vårt avlånga land mellan Ystad till Haparanda, gäller andra förhållningssätt än i en synnerligen minimal Västeuropeisk Hufvudstad.

Ofrivilligt Hemlösa, Digitala Nomader och Ordlekare utan Språkspelande Gränssättningar, känner allt till knepet som okastrerade byrackor, typ rondellhundar och oregistrerade Hundar utan Hem, tar sig för under plötsliga stjärnfall.

För en närsynt hundanalfabet gäller att snarast möjligt uppsöka en sådan lyktstolpe vars senaste signaler avgör vilken jycke som ligger högst i topp i förhållande till störst möjliga revir.

Det säger sig själv att ingen där anden går in och vettet ut, söker bevaka ett större område än vilken räckvidd vederbörandes DNA, feromoner samt luftburna vågpartiklar kan utsträcka sig i tiden och rummet.

Med utgångspunkt från Fritt Fall, kan även en tillräckligt hög talltopp gynna sådana förhållanden som för andra utsiktslöst, siktat mot stjärnorna.

Är du hemmahörande, med hemvisten och hembygden känd från tiden medan Du fortfarande kunde krypa, men långt ifrån gå, kan du, om inte täckning saknas, yuppienallen fungera som GPS via satelliten Tel Star.

Om Du skulle uppleva ett allt starkare inre behov av en sådan utmanande fysisk karta, så fråga i närbutiken, men kom ihåg att tänka på utrymmet mellan vagn och påstigningsramp samt hålla minst två meters avstånd från lättillgänglig snabbköpskassörska eller motsvarande av motsatt kön.

Slutligen och Sist:

Repetitionen är den bästa körskoleläraren.

Hamnar du på okänd ort eller i främmande hamn, så misströsta aldrig.

Placeboeffekten kan fungera, även om och trots att hela Stureplan upplösts i en psykodynamisk entropi.