Inom det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet (lämpligt förkortat till ”Ordkonsten”) pågår en ständig lek (även om det tillhör det mer ovanliga, kan vissa ordkonstmakare visa sig i lekdräkter som ”Blå Ängsgroda”) som går ut på att vissa ord verkar mer konkreta än andra. En falsk förespegling är betydligt mer intresseväckande än det äkta Originalet-i-Sig.

Traditionell Steganografi går ut på att dölja ett föremål i ett tredimensionellt hölje. I Ordkonsten är de tre skikten, ytterst ”Ordmassa”, mellanlagret fyllnadsmaterialet eller myelinskidan ”Kontext” som skyddar ”Klartexten” från Utomstående Obehörigas nyfikna blickar.

Eftersom Ordkonsten endast beror väl undersökta och faktagranskade Orden-i-Sig, uppstår så gott som automatiskt den kvarvarande effekt som Ordkonstmakaren upplever som högst eftersträvansvärd.

Ordet på ett vitt A4-papper kan av många upplevas som inför ett förestående hot. Det gäller inte bara för ordblinda, dyslektiker eller nu levande analfabeter. I sammanhang där 100% full begriplighet är målet för ordbehandlande skriftställare råder helt andra, mer abstrakt, i betydelsen svårbegripligt diffusa, effektsökerier. Att ordmassan för den Tysta Majoriteten av Obehöriga Utomstående, typ Bokstavstroende Naiva Realister, kan upplevas som frustrerande uteslutande av den totala gruppen Gemene Man, Crethi och Plethi samt Detektiven Allmänheten som en i existentiell mening, Exkluderande Etablissemangets Elit inom det Högsta Kastets Innersta Krets.

Av medvetna ordmakare samt deras allierade klingar deras påstående i högsta grad, absolut rent och sant. Ändå är det just denna delusion av förvirrande, förvillande, förirrande som utgör det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriets kvalitativa signum.

En, i andlig bemärkelse, mental arbetsinsats kan sägas bestå av uthållig uppmärksamhet i jakten på betydelsebärande samt betydelselösa verbala ordfragment som, medelst fria associationer kan samplas och remixas fram till en entropisk delusion verkar uppstå som av sig själv.

Denna uppståndelse kan vara det slutgiltiga resultatet av subversivt samarbete mellan subliminala associationsbanor, subkulturella sedvanor samt korsbefruktningar, hybridiseringar och permutationer av sådana vardagsnära tjänster och rutiner som kan ingå i diskmaskinsrealismens slit-och-slängtillvaro.

 Arbetet skulle inte vara någon verklig ansträngning om Ordkonstverket endast består av, svart på vitt, tryckta ord med random utvalda utsagor. Även om sådana traditionella uttryck som ”Räven raskar över isen”, ”Penningtvättmaskinen ur funktion”, eller ”En liten tid vi leva här” har nog så betydelsefulla budskap, är det än så länge tillräckligt begripligt för Utomstående Obehörig Naiv Platonsk Bokstavstroende.

Det som har en vågmästarroll i Språkspelet är hur begreppet ”tillräcklig” kan användas som grammatiskt klister mellan redan noga utvalda fragment av ofullständiga informationsbitar direkt utsorterade från Vederbörandes livspussel.

Eftersom Associativ Steganografisk Ordkonst har som hemmahamn på Mammas gata att utan att väcka minsta uppmärksamhet inom kategorin Tysta Majoriteten, vilar konstverket på mer underförstådda innebörder i briqolaget av samplade remixar,   deskriptiv grammatik, paradoxala syllogismer, långsökta metaforer, neutralt laddade tautologier, differentiella parabler, utmattningsdeprimerade truismer, icke trovärdiga allegorier, samt allt annat som, i likhet med Galgmannen, ständigt säljas till allt lägre pris.