Med den elektroniska digitala teknologins vidare utveckling i Tiden och Rummet saknar Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri (här förkortat till ”Ordkonsten”) motsvarighet ute i vild och orörd, i begreppets mest omfattande betydelse, stereotyp verklighet.

 Med den elektroniska digitala teknologins vidare utveckling i Tiden och Rummet saknar Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri (här förkortat till ”Ordkonsten”) motsvarighet ute i vild och orörd, i begreppets mest omfattande betydelse, verklighet.

Under industrialismens glada dagar gällde för Gemene Man med Äkta Hustru att dag efter dag uppleva vardagsverkligheten i en diskbänksrealistisk miljö, typ kök med fönstret ut mot en tegelvägg där ovanför trottoarkanten, någon enstaka stund under hektisk arbetstid, om det råkade tränga några få solstrålar under tillfälliga uppehållsväder och kolberikad smogg utspritt ljus, konkretisera dammbelagda nylongardiner dekorerade med uttorkade rester av flugor.

Suterrängvåningen, inte större än nöden krävde för två vuxna, tre avkommor var av en stod inför väntan att, före årets utgång eller möjligtvis betydligt senare, flyga bort från föräldrahemmet på ostadiga vingar.

Inom diskret mönstrade tapetserade väggar fanns att återuppleva som senkommen vintage uppehållsort i vilket Gemene Man i vila från hårda slitets stångjärnshammare, använde egentiden till antingen,  iklädd obligatorisk nätundertröja med modeomedvetna strechbyxor observera ligamatcherna och, med kupongen i handen, söka övertala tevesetet med oanständiga tillhyggesverbaliseringar av uttryck i affekt, eller fördriva egentiden med avlägsna minnen från en för länge sedan svunnen tid.  

Mycket kunde igångsätta andra Gemene Män med Äkta Regeringar vid sida långtidsminnen om sedan länge bortglömda minnesovärdiga tillkortakommanden i klassisk låginkomsttagarmiljö inte heller helt ovanligt med någon form av socialbidragstagande efter gällande prövning av sakernas tillstånd. Det faktiska förhållandet var att med ju lägre lägsta levnadsnivå minskade förhoppningar om ett anständigt liv.

Drömmen, liksom på många andra ställen utsatta på den upplysta tredimensionella jordgloben med endast staternas huvudstäder utsatta nästan på samma ställe som motsvarigheten skulle befinna sig vid ett närmare faktagranskande, bestod mest av fagra förhoppningar om tipsvinstens oförväntade inträde i deras otidsenliga vardagsliv, en cargosekt som utlovade överdrivna messianska förespeglingar där även en storslagen manlig förebild kunde utnyttja Quietismens levnadsregel nummer ett; att verka hellre än synas, samt i förlängningen, förhålla sig passiv till Tystnadskulturens hedersuppdrag att omvandla nutida stater i ekonomiskt uppåtgående, till sådana levnadsvillkor som ansågs som ytterst komfortabla i närheten utanför spartanskt möblerade, outforskade av sentida speleologer, antingen naturtrogna eller artificiellt konstruerade, grottbildningar.

Ett heltidsanställt övertidsarbetande ständig sekreterare på Bostadsförmedlingen undrar tveklöst hur många faktiska grottor som fanns tillgängliga inflyttningsbara för under flyttmånaden oktober.

Antingen anslöt det öppna nätverket av kommunikativa orter och subversiva uppehållsorter till på den tiden rådande av byggnadsingenjörer specialiserade på håltagningar, eller så inväntade gruppen av den tidens motsvarighet till existentiella flyktingar på oregelbundna vulkanutbrott i vilka spontana fontänsprut av lava kunde medverka till uppkomsten av tillfälliga bostäder.

Det faktiska förhållandet var att med ju lägre lägsta levnadsnivå minskade förhoppningar om ett anständigt liv.

Den tysta majoriteten av högröstade upploppsmakare önskar påverka den tudelade valsituationen, i en som uttryckte en talande tystnad och en annan som förmedlade hypotetiskt telepatiska informationsbitar med förintande blickars obefintliga infraröda laserstrålar.