Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har traditioner tillbaka till långt före tidernas begynnelse.

Vissa semiotiskt subliminala tecken är mer priviligierade än andra.

Vem har inte någon gång positionerat sitt existensberättigande med ett lagom stort, i överensstämmelse med Sherlock Holmes syllogistiska slutledningsförmåga, X i ögonhöjd?

Klotter som distraktiv rekreation på ett annat ställe bör vara en motsvarande emotionellt spontanistisk impulsdriven handling i affekt till nutidens överdrivet förhastat formulerade fragment av nonsensbetonade informationsbitar.

I allas vår gemensamma upplevelsebubbla inom diskmaskinsrealismens medvetna närvaro angående sakernas tillstånd i Tingen-i-Sig går det de allra flesta av gemena män inom kategorin Enastående Utomstående Obehöriga förbi hur att hantera den Associativa Steganografiska Ordkonsten (för bekvämlighetens skull från och med nu förkortat till ”Ordkonsten”) inom de lugubert hårt bevakade gränssättningar som Vederbörande Tilltalade utsatts för redan någonstans i utvecklingsfasen mellan inlärda förmågan till att gå på knäna samt, mer i samband med identitetsformandet angående klädsel i kolt, en primitiv drift till upptäckandet samt uppfinnandet av Fantasiberikande drömstoff.

(Detta med varm hänvisning till Lars Gustafssons numera berömda metafor om Skriftställarens uppväxt innanför en något för liten Box. Den deskriptivt drivna förvaltaren av fantasigodset kan här ge för handen hur denna redan etablerade inom Skrivkonsten näst intill vuxit upp med inbillningsförmågan hur att tänka så långt utanför Boxen att endast Fantasins gränslöshet kan visualiseras utan vare sig tubkikare eller radioteleskop.)

Då den förlängda fasförskjutning har pågått under tider av inre oro och yttre negativt laddade stressförhållanden uppstår i Theory of Mind en falsk gestaltning av Normaliserad Gemene Man samt Äkta Maka och eventuellt Föräldralösa Provrörsbarn.

Den eskapisiska flykten från diskmaskinsrealismens medvetna här-och-nu-tillvaro borde redan vid det här tidigarelagda Maslowska behovstrappsteget upptäckas vara en parasympatisk automatisk presentation ur vilket Den Undflyende (som mer ofta än sällan ingått i flockmentaliteten Normalkurvan) undermedvetet oundvikligen tvångsmässigt måste iscensätta skenverklighetens accessoarer, attribut samt rekvisita där Wittgensteins koncept ”Språkspel” kan inspirera den aktiva Läsaren/Tydaren till ordlekar, avledande missförstånd, tillförlitliga andrahandskällor samt annat som endast kan finnas i samband med ofrivilliga inblandningar i gråzonen mellan bekvämlighetzonen och händelsehorisonten som inte helt överraskande för den redan varma i kläderna impulsstyrt omedvetet förpassat ner till Dark Nets djupaste fängelsehålor, intrigerande rollbyten, konspirationsteoretiska förklädningar (typ Guy Fawkes) samt, inte heller det helt oväntat, falska vänner till Dorothy och Toto.

Ett rättesnöre av hög kvalitet kan fungera som god anledning till autodidakt upplärning inom Ordmakeriet, är att, bara i synnerliga undantagstillstånd av begränsad tidspillan, inse hur Ordkonsten relaterar till både den Sköna Konstens klipp-och-klistra-tekniker, typ kollage och montage, korsordlösningsrobotar, samt aldrig sinande uttryck av sampling från allt mellan himmel och jord.