Det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriet har traditioner tillbaka till långt före tidernas begynnelse.

Klotter som distraktiv rekreation på ett annat ställe bör vara en motsvarande emotionellt spontanistisk impulsdriven handling i affekt till nutidens överdrivet förhastat formulerade fragment av nonsensbetonade informationsbitar i Speedkommunitetens spegelvända glansdagrar.

Då Steganologin så småningom uppnådde en självständig status vid sidan av gängse Kryptologi, kunde kryptografer i slutna kretsar anse sig snäppet förmer än mer diskbänksrealistiskt förtrogna steganografer. Detta var säkerställt som avgörande före diskmaskinsrealismens nuläge av amfetaminberoende hedgefond-entreprenörer.

Varje hårt praktiserande kryptograf ägnade huvuddelen av sin vakna arbetstid till att ställa orda bland redan omaka talpar, så att endast en föradresserad mottagande kryptograf av den sekretessbelagda informationsbiten kunde öppna förseglingen ända fram till klartexten med en förutbestämd kodnyckel som bara innehades av förtroendeingivande egna medkreatörer inom samma slutna spegelvärld.

Steganografen, så gott som nästan alltid utan sådana medfödda egenskaper som krävs, eller ett kontaktnät av medspelande aktörer ute på samma planhalva, måste genom trial and error-metoden utforska vilka tillgängliga hjälpmedel som i hetast möjliga skarprättande nuläge kunde fungera motsvarande en baktändande musköt, kulpenna, i det öppna kontorslandskapet helautomatiska häftapparater, eller i mer slutna sällskap som Snickarskrået, bruka helfokuserade spikpistoler.

Till avgörande skillnad från Kryptografens färdigformulerade kråkfötter, måste steganografen anlägga ett allra första provisoriskt förband om den annars lättillgängliga för Utomstående Obehöriga, typ Bokstavtrogna Legaliserade, klartexten av fragmentiserade informationsbitar.

Överslaget har varierat betänkligt under tidens vingslag.

I bråda dagar av rusningtrafik från schrapnelgranaters effektfulla ljussken eller Wagnerbestyckade Valkyriska stalinorglars teutoniska clustersvärmar, kunde en dåtida steganograf, med Ludwig Wittgenstein, även om han var strängt upptagen av andra spörsmål än nästkommande bombnedslag, ändå utgöra en vän i nöden.

I svenska Wikipedia beskriver NN den rådande situationen så här:

” Ludwig Wittgenstein inspirerade två av 1900-talets huvudsakliga filosofiska rörelser, den logiska positivismen och vardagsspråksfilosofin. Han publicerade bara en bokrecension, en artikel (Anmärkningar om logisk form, 1929), en ordbok för barn samt den 75 sidor långa Tractatus logico-philosophicus (1921) med 25 000 ord om filosofi. Boken publicerades när han fortfarande levde. Tre miljoner skrivna ord publicerades inte. Filosofiexperter har angett hans postumt utgivna Filosofiska undersökningar (1953) som 1900-talets viktigaste filosofiska bok.[3] Wittgensteins ämnesområden var framför allt analytisk filosofi, till exempel logik, matematikfilosofi och språkfilosofi.[4] Bertrand Russell beskrev honom som ”det mest fulländade exempel jag känner till på vad man traditionellt uppfattar som ett geni: passionerad, djupsinnig, intensiv och dominerande”.[5]”

Mer om Wittgensteins språkspel senare, men ändå att föreställa sig den fokusering på ordväxlingar mellan Gemene Man, Chreti och Plethi samt Detektiven Allmänheten kan ge vem som helst kalla kårar utmed svettig ryggrad med kraftfulla biverkningar av välbehagliga rysningar.

Med detta under västen, i bakfickan eller dolt av skjortärmens manschett inser steganografen inom rimlig tid hur det dolda budskapets slipsten ska dras.

Först på senare tid, då andra mer välutrustade steganografer kan tillhandahålla dolda meddelanden i digitala pixlar och hemkodade webbsidor, har den primitiva, mer ursprunglig formen av steganografisk ”Gömma nyckeln”-taktik ännu uppnått en retro renässans som inte ens Burken med den bästa vilja i världen kunnat föreställa sig.

Det var ur den erosionen av entropisk upplösning som John Does (som egentligen heter något helt annat men fram tills vidare önskar förbli anonym), likt förebilden Hari Seldon, framställde den första prototypen av Associativ Steganografiskt Ordkonstmakeri.