Golfströmmen utanför Norges kust skulle ändra riktning, vilket skulle medföra en ny istid.

Med återkommande men oregelbundna temperaturomslag i luft och i vatten, smälte Arktis och kontinentalsocklarna förorsakade plötsliga tsunamivågor som drog in mot Norges och Danmarks kuster, upp genom Öresund och utmed Baltiska havets stränder.

I StarStead hade Sanela och Kitty satt igång med en utbildning av Ministrarna, de som skulle vidareutveckla Francis Bacons Det Nya Atlantis och Arthur Hazelius hembygdsmuseum Skansen, ute i världsrymden.

Rymdstationen SpåRätt 1, som planerats bli till verklighet vid Dreva Bruk, blev alltmer beroende av erfarenheterna från StarStead.

Vem hade kunnat förutse det?
Andra skulle hänga på, kopiera och konkurrera.

Det var ett villkor och en förutsättning.

Konflikter och konkurrens kunde på sikt öppna upp för samarbetsavtal och gemensamma strävanden.

Av just det skälet måste också Stjärngänget vid Dreva Bruk ge sig ”ut på banan”.

Till det behövde de ännu mera mark, jord, yta och maskiner.

Därför satsade de på projekt i utlandet, köpte aktier i andra företag, visa framfötterna och då och då också klorna.
SpåRätt gick också in som delägare i en rymdforskningsstation uppe i Nikkaluokta.

Den plats i Sverige som ofta vintertid stod för de kallaste köldgraderna.

De sökte sig dit för att testa produkter som kunde bli användbara i rymden, men som måste kunna hålla stånd mot temperaturväxlingar, lufttryck och fukt.

Sådant som kunde expandera vid värme och solsken, men krympa i köld och mörker.
Stjärngänget hade byggt ut sin administration i den supermoderna digitala huvudstaden Ljusdal.

Den var ju, av naturliga skäl, till största delen osynlig för vanliga människor.

Allt det digitala fanns innanför byggnader med kraftiga väggar, utan fönster och med höga murar runt omkring.

Turister hänvisades vidare till Stockholm eller någon annan fysisk, kulturell och visuellt attraktiv storstad.
Stockholm hade drabbats vattenmassor norr ifrån, smältvatten från glaciärerna som strömmat ner i floder och älvar, ner i Mälarens sjö.

Vattenmassor forsade fram över sjön och rann över Stockholm, Gamla stan, Strömsbron, ner i Saltsjön, ut mot Stockholms skärgård, Östersjön och vidare ner mot Öresund.

Där möttes floden av andra vattenmassor från Västkusten och Norge.
Vardagen förändrades för alla.

Nya vattenmassor, plötsliga skyfall och smältvatten.

Bygga säkrare och mer stabila vatten- och avloppssystem, hålla igång pumparna i tunnelbanorna, bil- och tågtunnlar och dränera vatten borta från gator och torg.

Den ö där nu fanns Nordiska Muséet, Skansen, Gröna Lund, Liljevalchs konsthall, Prins Eugens Valdemars Udde och, längst ut på Blockudden, Thielska galleriet.

Näst intill en kultplats för alla neoluddister.
SpåRätt hade förhandlat till sig rätten att bygga ut ett helt rymdcenter på Kungliga Djurgården, runt Skansens anläggning och bort mot Blockhusudden.

Företagare och innovatörer i Sverige sökte sig till Dreva Bruk, Breda Hjärnbruk och deras Hackerspaces och Makerspaces.

Bort över Kungliga Gärdet, där Kungens får brukade gå och beta på somrarna, över Liljansskogen och fram och förbi Stockholms Universitet, Naturhistoriska Riksmuseet och Bergianska Trädgården, till övre delen av Brunnsviken vid Haga slott och Frösunda.

Hela anläggningen skulle vara inbyggd och fick därför snabbt i folkmun smeknamnet eller öknamnet ”Calzonen”.
Autonoma, Oberoende Solitärer flyttade ut i det nya skatteparadiset StarStead.

Skogsdoft & Fågelsång hade de två gamla skolkamraterna Jesper och Nisse först skapat som en stugby utanför Ljusdal, med stuguthyrning, kanotuthyrning, fiskekort och dagliga guideturer.

Så kom de över en gammal oljerigg som de lät bygga om till rymdhotell.

Efter åratal av slit och förlorade investeringar, fick de hjälp av en multimiljardär att sända ut det första rymdhotellet.

De blev framgångsrika och ekonomiskt oberoende.
Det var ungefär då som Stjärngänget fick höra talas om dem.

Evert var först med att ringa till Fågelsång & Skogsdoft, bara för att lyssna och känna av vilka de var och vad de hade tänkt med sitt första rymdhotell.
Evert konfererade med Anneli, Sophie, Björn och senare också med Baltazar, för att så beställa rymdhotellet StarStead.

Anders och Andreas uppträdde.

Den svenska formgivaren Ann-Kristin Lindmark, A-K L, presenterade utförande och design.

Hon kontaktade designers som gav sig på allt från hotellrum till tyget på baden-badenstolarna vid den virtuella havsstranden.
SpaRatt Entertainment gjorde reklamfilmer för SpåRätt Informations- och Kunskapscenter, SpåRätt rymdstationen och rymdhotellet SpåRätt StarStead.

Allt proffsigt och låg strategiskt rätt i tiden.
De som sökte sig till SpåRätt, vid Dreva Bruk skulle också bli nyfikna på rymdstationen och hur vardagslivet där skulle komma att se ut.

För att boka in familjen eller företaget på en weekend eller vecka ute på SpåRätt StarStead rymdhotell.

Ett idealiskt ställe ifall man ville gå ner några kilon eller träna inför ett maraton.

Där behövde ingen vara orolig för att bli uppringd eller störd i fokusering och koncentration.

Detta händelseförlopp oroade naturligtvis en hel del av världens ledare.

De som trodde att mänskligheten skulle finnas kvar i sin neoluddistiska form och att alla hotbilder av klimatförändringen, översvämningar, hav som försvann in i jordens inre, tsunamivågor och jordbävningar bara var rykten som domedagsprofeter spred i media och på nätet.

Jordbävningar, jorderosioner, översvämningar och vårfloder hade gjort stora marker porösa och rörliga.

När vattenmassor forsade fram och ut genom torrlagda kanaler efter vattendrag, kunde stora bitar av mark följa med.

De fastnade och förorsakade fördämningar och orsakade nya översvämningar.

Sådana rörelser kunde också sätta infrastrukturen, med vägtrafiknätet och tågtrafiken, ur funktion.

Nisse hade hört ryktesvägen att neoluddister talat om Australien, som en kontinent att fly till. Neoidealismen hade inte fått lika starkt fäste där, som i Europa och Nordamerika.

Han hoppades att de i De Sanna Människorna skulle kunna ta sig till Australien, förutsatt att andra neoluddister ordnat med transporter och färdvägar.

Kunde de bara ta sig till Afrikas östkust eller till Indien, borde det finnas båtar som kunde ta dem över till Australien.

Det första stora hindret skulle finnas på bra mycket närmare håll.

Neoluddisterna närde en fatalistisk ödestro som befriade dem från ansvar och angav dem som offer för de oförklarliga omständigheterna.
Ur dem uppstod subkulturen som skulle bilda det öppna nätverket av första generationen neoidealister.