Arkiv för kategori: Uncategorized

Med Skriftställarens problemformuleringsprivilegium till anspråk på tolkningsföreträdet kan ändå Läsaren/Tydaren, efter en godtycklig stund av återkommande granskningar, upptäcka att mellan raderna kan vederbörande, än så länge behörig utomstående, framkalla, medelst ett värmeljus under A4-arket, den osynliga klartext som är skriven med citronsaft och därpå lagts på hyllan för att torka.
Som Esaias Tegnérs berömda bevingad ord lyder: ”Det Dunkelt Sagda är det Dunkelt Tänkta”.


Inom det Associativa Steganografiska Ordkonsthantverkets (framöver, på grund av utrymmesskäl, omnämnt som , på ytan utsträckt i två dimensioner, arbetsfält gäller den underförstådda avsikten att, för utomstående obehöriga, typ Bokstavstroende Legaliserade, det i klartext formulerade, bör förbli i dunkelt ordbruk.

Med Ludwig Wittgenstein och Samuel Beckett som fysiskt bortgångna, men ändå i symbolisk mening, högst levande ikonoklastiska introduktörer in i Språkspelets fragmentiserade verklighetsbeskrivning, finns här möjlighet för än så länge frigående volontärer, typ Läsare/Tydare med nyväckt intresse för sådant som avsiktligt ska förbli oklart att (här förblir skriftställaren ”Ordbehandlaren” i osäkert läge angående om vilket konkret uttryck som bäst överensstämmer med sammanhangets abstrakta innebörd.


Därför överlåter Ordbehandlaren med varm hand till Läsaren/Tydaren själv avgöra vilket adverb i ordklassen och adverbial som satsdel, av följande som är att föredra: ”förutsättningslöst” (som alltid står det mer miljöanpassade ”förutsättningslöst” i direkt relation till genetiskt betingade tillkortakommande”) ”fördomsfritt”, ”oförutsett” eller ”faktaresistent” som Första person singularis, eventuellt i konsensus med Andra person singularis, spontant upplever som ett naturanpassat urval i den aktuella semiotiska biosfären.


Vilket som helst återstår för den medvetet närvarande Läsare/Tydare hur att tillgodogöra sig den kontenta vilket bör framkalla rätt selektiv modifiering av expressiv Klartext inom den dunkelt formulerade Kontexten, där Textmassans enskilda impulser genom fria associationsbanor mellan synapserna uppnår hastighetsbegränsningen 450 kilometer i timmen.


Vilken, än så länge inte straffmyndig aktiv deltagare i någon subkulturell cell inom det löst sammanfogade nätverket Baker Street Irregulars vet att ute i diskbänksrealismens vardagsverklighet råder helt andra förhållningssätt till logiska följdriktigheter, än inom en skyddad verkstad, typ isolerat laboratorium uppe i ett med pater-nosterhiss utrustat elfenbenstorn.
Logiskt besatta förnuftsbaserade rationalister förutsätter på helt eget bevåg att nu gällande rutiner också, inom den närmaste framtiden, kan tas för given.


Därför vet den minst smarta i rummet hur en förväntansfull uppdragsgivare med oregerlig attityd, tar för givet att verkställande laborator redan från början anpassar experimentets resultat så att detta oundvikligen kommer att överensstämma med beställarens förutfattade visualisering av orealistiskt önsketänkande aldrig, inte ens som passiviserad katalysator, kommer ha en avgörande betydelse för visionens förverkligande.


Den lekman som på fritiden erbjuder de grå cellerna bearbetning av idéhistoriska fakta har sedan långt tillbaka en klar uppfattning om hur en retoriskt kunnig charlatan inom det förvetenskapliga alkemiska guldmakeriets hemliga tjänst, kunde, inför medfödd Monarks godtrogna önsketänkande om mer kontanter i skattkistan, förespegla vederbörande om framtida segrar på motspelarnas bekostnad.
Denna självuppfyllande profetia förverkligas då Fursten själv, i sann narcissiska anda, uppfyller rollen som betraktare med enda medfödd begåvning som utsatt i inlärd hjälplöshet.
Samtliga hängivna beundrare av Entropiskt Upplösningstillstånd kan i förhand förutse hur Kungsvatten med omedelbar verkan utför samma tidsödande bearbetning som Tidens Tand utfört i intervallen Historiens Vingslag i avseende skede.


Med den i åtanke kan stagnerade föreställningar om Livet som Trasa eller fysisk avtvagning i Idévärldens Psykologiskt Realistiska Tingen-i-Sigs bottenlösa kvicksand.
Själv föreställningen om dypölen som avgrundsdjupare än konspirationsteoretikernas desinformationsbitar om Bermudatriangelns fyrdimensionella (i betydelsen Rumtiden) tesserakt, eller Marianergravens underjordiska grottbildningar som inte ens den hädangångna Jacques Cousteau hunnit utforska tillsammans med sin styvdotter Desirée Cousteau.
En paparazzi som önskar förbli anonym hävdar bestämt att Jacqueline Bisset var den första som upptäckte hur Marianergravens utflöde strömmar upp genom Malströmmens moturs virvlar.
Nyanlända frankofiler brukar lika bestämt framhålla att Jacqueline Bisset hade Descartes Kantianska Dykarklubb som mentorer i Konsten att, endast med snorkel, likt en professionell submarin speleolog identifierade att orternas förbindelser i mycket kunde, med fria associationer, kunde härledas både till transportsträckorna mellan synapserna och Daedalos flykt från den eget konstruerade labyrinten.

Överbelastning av överflödig information är i osäkra tider utanför trygghets- och bekvämlighetszonen, i högt exponentiellt ökande gradantal på en osynliggjord skala.

Självskattningsskalan kan för den oförsiktiga undflyende informationsdissidenten leda till ett utifrån kommandes självskadande beteende.

Det medför för den flyktbenägna verklighetsfrämmande alienalisten att i osäkra kristider som inte ens innanför Kinas, av UNESCO, eftersom byggnadsverket även av en främmandegjord alienerad utomjording kan upptäckas från Tellus satellit Månen, med direkt order från Kejsare Qin Shi Huangdi, Muren utsett till Världskulturarv, kan uppfattas som önskvärda möjligheter, att alltför okontrollerbar mängd av överflödande lättillgänglig information lätt bildar stopp i mentala avlopp och avrinningssystem.

Därför bör varje medkännande Gemene Man upprätthålla, om en en vit lögn, typ nödvändig vit, i förhållande till BNP per capita, kriminalitet utanför den svarta marknaden, ett flödesschema vars öppna floddeltan sträcker sig långt bortom blinda fläckars landmärken och ingenmansländers diffusa gränsmarkeringar.

Den uppmärksamma informationsscouten, som regel identisk med associativ steganografisk ordkonsthantverkare, kan i och med ökad vakenhetsgrad i andlig bemärkelse upptäcka hur Flykten från det exponentiellt ökande informationsflödet, ytterst beror på hur Gemene Man äger tillräckligt med tillämpad kunskap om hur att selektivt filtrera bort sådan information som antingen är designad av Obehöriga Nätkontrollanter, Ideella Desinformatörer, Kontrafaktiska Simulanter eller de mer vardagsnära Faktaresistenta Bokstavstroende.

För att rätt finna en rätsida ut ur denna parabel om Informationens röda trådar hoptrasslade till en sekretessbelagd härva av lössläppta ändar, bör den impulsdrivna agenten i en hastighet motsvarande 450 kilometer i timmen, mitt ute i de fria associationernas höghastighetsbanor, upptäcka hur själva den översvämmande effekten av alternativ information, som utsätter den vederbörande Detektiven Allmänheten för masshypnotiska, men ändå kontraproduktiva, behov där var enskild Gemene Man, typ i normalkurvans maximipunkt, inom kategorin Crethi och Plethi, hellre än gärna överlåter sitt personliga ansvar till någon högt uppsatt Styrelse som tills vidare önskar ingå i subkulturen Sidenvägens Svarta Hattparti (eng. ”Silk Road Black Hat Party”).

OBS! Var och en av Detektiven Allmänheten utbildad i överenstämmelse med den lokala scoutkårens devis: ”Alltid Redo!”, vet hur att avsätta tillräckligt mycket av vaken egentid till utrensande av infiltrerande desinformationsbitar som i mer digitala-cybernetiska diskurser omnämns som ”Trojanska hästar”, som ingen människa med vett och sans i behåll, ens i quietistiska välisolerade ensamceller, önskar syna i munnen.

Inför den behöriga utomståendes informationsspanande korpgluggar, kan sådana slutna celler i ett öppet nätverk i nära anslutning till Åskguden i vagnen dragen av två skamlösa bockar som regelbundet slänger med Mjölner och därmed utsätter allmogen för viggar, vars blotta existens försäkringsbolaget Freja finstilt mellan raderna, med underförstådd innebörd säkert formulerat med löften om Slott, Guld, Gröna skogar och en Omskakad, men ändå Orörd ungmö utrustad med strömlinjeformat kyskhetsbälte, typ ”Heavy Metal Lover Princess”.

Detta kan i sammanhanget uppfattas som överkurs för överliggare, men i skenet från eftertankens kranka blekhet, inser även den mest förhärdade av amerikanska marinsoldater att en nyss ilandfluten sjöman, till det yttre, i överenstämmelse med beskrivningen av Mincemeat, skulle kunna vara identisk med Vår Man i Havanna (”Wormold”).

Här kan det vara synnerligen lägligt med en tillräcklig förklaring av hur Vår Sjöman i Havanna (Domalde), antagligen på grund av dåligt karma, flöt i land någonstans utanför Karibiens osäkra hajbestånd.

Efter Mincemeat, var ZigZag som oförtröttlig dubbelarbetande talangscout, tveksam inför uppgiften att antingen identifiera den levande biomassan som identisk med Fritiof Andersson, eller Axel Öhman.

ZigZag, i digitalt samarbete med Agaton Sax Tänkande August, hade full koll på var MixMax tillhandahöll beståndet av med muntligt samtycke ute i offentliga lokaler, typ kulturföreningar med fullständiga rättigheter samt tillåtelse till fridans i spontant utförda rörelsemönster inspirerade från Isadora Duncan, där inte ens en välsmord anständighetens representant Vän av Ordning, frivilligt vill ingripa mot pågående Vit Slavhandel i gråzonen till the Dark Nets Svarta E-Marknadsplatser.

Samarbetsvilliga sambandsmän brukar mot ersättning in natura understödja sådana subkulturella verksamheter i vilka Sugar Daddies, i intimt samarbete med överhettade paparazzin samt vilseledda stalkers, framkallat lösa affärsförbindelser med handelsagenter specialiserade på penningtvätt av ”Gula Änkans Skärv”.

Ute i Djupa Nätets bottensats, motsvarande i diskbänksrealismens vardagsverklighet ”Marianergraven”, där det logiskt sätt inte funnits tillräckligt utrymme för någon hypotetisk version av det Sjunkna Atlantis, eller tillhörande tolkningar av talet Pi, Gyllene Snittet (Section d’Or), Fibonaccitalserien eller Cirkelns Kvadratur i Sjätte Dimensionen (två dimensioner efter tesserakten), kunde ändå myntliknande artefakter uppskattas till motsvarande värdet av en analog Bitcoin.

En Historiker emeritus (Magnus Megalomanicus) väl bevandrad i Semiotisk Numismatik, som här för leden, av personliga skäl önskar förbli anonym för Gemene Man, vet att förtälja hur Skärven, eller Skärvet, också omtalats som motsvarande två kopparmynt.

Skärvens verkliga affektiva värde finns i en bildlig jämförelse av Gula Änkans enda Skärv och resten av hopsamlade mynt i densamma sockenkyrkans av församlingen kollektivägda håv. Parabeln om Skärven kan enklast förklaras i förhållande till det realpolitiska värde som enheten kunde brukas till i förtroende mellan producent, entreprenör och konsument.

Emellertid finns det mycket, än så länge, vid den här tidpunkten, obekräftade fakta som tyder på att Skärven där den kunde fungera som betydelsebärande artefaktisk symbol motsvarande reella värdeföremål, motsvarade av den betydligt vanligare myntenheten ”Lepton” (vars etymologiska källa varken kan härledas till ”Lepra”, eller ”Epilepsi”, eller den numera postkoloniala versionen av Ceylonte, ”Lipton”).

Mycket kan tyda på att Gula Änkan egentligen hade mer i plånboken än hon ville erkänna, och, för att inte utsätta sig för andra människors förargelseväckande blickar (som i några enskilda fall kan bero på färdigbehandlad ”Fönstertittarsjuka”), förklarade hon att skärven motsvarade: ”allt hon ägde, allt hon hade att leva på”.

Om så vore fallet, skulle representativa med socionomutbildning utrustade ekonomiskt ansvariga inom dåtida kommunal eller stadsdelsförvaltad, genom återkommande, återhållet reducerad ekonomisk rådgivning, förklara för den något i Privatekonomi obevandrade kvinnan på god väg in i livets slutskede före dödens väntrum, som antingen av expertisen inom området, förklarat som kommandes med färdigformulerad falsk utsaga, typ ”mened”, eller repertoar angående undanhållande av ekonomiska resurser från, efter den årliga skattskrivningen, närvarande Kronofogdemyndighet.

Därför finns goda skäl att anta hur den ilandflutna matrosen, omhändertagen av den selektivt seende Susan, men med Savannah som levande hägrande visualiserad motivationsande framför de knappnålshuvudstora pupillerna, först utsatts för traditionell shanghaiing enligt konstens alla oskrivna regler, därpå utslagen på durken särbehandlad med kamratfostrande ankarspel, kölhalning, med förbundna ögon balans ut på plankan för att därpå förse vita börshajar med näringsrikt kosttillskott.

Den med begränsat synfält utrustade Susan, då hon inte satt i ett vidöppet fönster och förespeglade för förbigående hamnsjåare eller diversearbetare fagra löften angående en nyss utsprungen ros, försåg Vår Man i Havanna (Wormold) med Cuba Libre och cigarrer direkt hämtade från en närliggande lokal humidor.

Då Vår Man i Havanna (Wormalde) av en svartsjuk gendarm ”Marcos” (som egentligen heter något helt annat) skulle omhändertas, behandlade den utövande tjänstemannen den oskyldige mannen med synnerligen hårdhänta metoder som inhämtats under sièstan i närstudier av Inkvisitionens rekommenderade instruktionsskrifter, typ ”Häxhammarens Tystnadskulturella Talan”, från Djävulsön med intentionen att internera Vår Man (Dormold) inom lås och bom och därpå kasta bort nyckeln över vänster axel.

Den med psykologiskt avgränsade skygglappsförsedda Susan tog sin uniformerade gendarm i förödmjukande upptuktelse. Under den pågående uppsträckningen, då gendarmen undslapp upprepande uthålliga gnyenden och utstötte ihåliga stön, kunde Vår Man (Darmold), numer under täcknamnet ”Dostoevsky” utan att spilla onödig tid, men ändå lätt och ledigt, först besöka Mary Strand, under disk erhålla förbindelse med en Flygande Holländare, med täcknamn ”Mischa”, vars namn för utrikesfödda icke nederländare förblev omöjligt att uttala, till det yttre inte särdeles tilldragande eftersom efter ett oöverlagt besök i New Orleans glädjekvarter, efter att ha nedklubbats av tre desillusionerade arbetssökande utan medborgarlön i kontanta medel, i ett apatiskt tillstånd av posttraumatisk stressyndrom, av en sandwichklädd flygbladsutdelare tilldelats en flyer där ett meddelande tryckt med fraktala versaler, inbjöd den före detta nedslagna till en seans ledd av en trovärdig replik föreställande den legendomspunna Marie Laveau. Föremålet i fråga presenterade sig som Marie Laveau den Tredje.

Alltför räddhågsen för att ställa en mer analytisk fråga om var föregångaren, Marie Laveau den Andra, fanns att finna, kunde efterträdaren nu, med en figur påminnande om en rundnätt statyett från Katmandu, uppklistrad på en lodrät påle med tvärslå enligt Gyllene Snittets hur 3 förhåller sig till 5 och därpå 5 till 8, rena den Flygande Holländaren från hans, för utomstående obehöriga uppenbara, hemliga svaghet ”OIF”; Omotiverad, Irrationell Flygrädsla.

Marie Laveau den Tredje, liksom alla andra katolska skolflickor över 17-årssträcket, var klädd i tartanmönstrad plaid, förde med sina helande, insmorda med fortfarande varmt Louisianagrisblod, händer utsmyckade med levande cajunska flodkräftor och kreolska bönband, över Holländarens ”Mischas” blottade huvudsvål.

Då hennes annars så utförligt dokumenterade handbok i magiskt utövande av traditionell Voodoo, för tillfället fanns otillgängligt inlåst i ett säkerhetsskåp med elektroniskt kombinationslås, men när New Orleans drabbats av återstoden av Gudrun, kunde Marie Laveau den Tredje, i brist på den ordinerade versionen, utföra samma handling, men med en egen uttolkning av Spiritual Cerebral Decontamination.

Om det berodde på en tillfällig minneslucka, typ Allmän Amnesi (lat. Amnesia Vulgaris), eller osäkerhet angående uttalet av ”Deus ex Machina in Excelsis” kvarstår för framtida lekmän inom Esoterisk Exotisk Folkentologi att söka besvara, men utom sig av lycka vinglade den numera konverterade Holländaren ”Mischa” ut på New Orleans paradgata, i skepnaden av en färdigutvecklad zombie.

I den Flygande Holländaren ”Mischas” piratkopia av The Holy Spirit of St Louis, kunde nu Vår Exman från Havanna ”Dostoevsky” med pontoner landa invid bryggan närmast Cayman Island Every Man’s Banks enda servicelokal.

På Havanna hade Vår Man (Warold) levt under knappa och därmed också i materiellt hänseende, svåra ekonomiska förhållanden, men efter uttaget av skattebefriade inkomster från leveranser av medicinska rogivande eller uppiggande stimulantia, typ Black and White-ampuller, till illegalt invandrade underbetalda dygnet-runtanställda, ensamstående hembiträden, med de obligatoriska faderlösa tio, ständigt uthungrade barnen utan framtid, hemma i en kåkstad utanför Mexico City som bara några veckor tidigare, mot kontant ersättning in natura, erhållit tillräcklig hjälp för att med livet i behåll ta sig över Rio Grande och där på andra sidan överföras i en underjordisk tunnel under gränsen till Frihetens Land fyllt med genmodifierad Honung och näringsfattig, men med honungen sötat, Soyamjölk.

Vår Man (Wordsworth), som nu överlåtit Havanna åt sitt kommande öde, betalde den Flygande Zombien med valuta motsvarande hundra timmars erhållet belopp i leptomer.

Med återkommande hallucinationer av Vår Fru vid stranden till Lourdes, kunde Vår Man (Harold) nu med Havanna endast kvar i ett avtynande arbetsminne, återvända till Savannah (Shannon Michelle Wilsey) för att, efter inhandlandet av en morgongåva, valpen Joanna av rasen ”Savannah Dog”, för att på tröskeln till ett liv inom traditionella levnadsmönster, till sin förtvivlan upptäcka att hans tilltänkta redan lämnat denna världen för att överträda till den hänsides andra sidan.

Då är det inte länger så konstigt att Vår Man i Havanna (Warlord), en gång för alla, överlät åt andra att förverkliga hans drömmar om att, tillsammans med Shannon Michelle Wilsey, fortsätta livet i sus och i dus.

Senare alternativa faktabaserade uppgifter anger att den numera utvandrade dammsugarmunstyckedemonstratören (Wormwood), i sällskap med en annan, mer visionärt lagd efemär, eteriskt utrustad, skir och sublim banbrytare inom området Medicinska Laboratorieundersökningar i Spekulativt Syfte, med specialinriktningen Fabulerande amsagor för vuxna barn över 18 år, vars främsta kännetecken är en svart polotröja och en feminin röstimitation av trosvisst, retoriskt övertygande barytonstämma, till det yttre inte alls olik Elizabeth Holmes, fann sin nya hemliga skyddade boende i Örebro.

Andra kända influerare menar däremot att vanliga svenska medborgare, med djupare åsikter om livets obegripliga frågor, håller till i Kongahälla, Kristianopel, Lundertun eller Varat och Intet.

För att anknyta till lokalpatriotiska andliga samtalsämnen, har de Lyckliga Tu, nu, enligt de senaste alternativa andra handsuppgifterna, döpt sitt residens till: ”Bärsärka Härberge”.

Vår Man i Havanna,
Hen har inga pengar kvar,
Sitter i en bar,
Väntar på ett svar.

Åh, Susan från Helena.

Du ska få min nytt utsprungna ros.

Jag kan hälsa från Savannah.

Hen har just flytt sin kos.

Jag är villig till muntligt samtycke.
Om du kan hålla ångan uppe, så eldar jag för kråkorna.

Sjung så högt du orkar,

än är dagen lång och natten ung.

Vår Man i Havanna röker en cigarr.

Diskuterar nuläget med bartendern.

Hamnar i felsäkert läge under disken.

Den synskadade Susan sänder ärendet vidare till Savannah.

Hen har inte flytt sin kos, men där emot, helt självförvållat, gått upp i rök.

Detta enbart för att ge kråkorna livsbejakande livsutrymme.

Vår Man i Havanna,

romantisk lagd som hen är,

rimmar hjärta med smärta,

men tar ändå allting med ro.

Hen är ändå trosviss om

att ha handlat i god tro.

Hen beställer ett glas Cuba Libre,

omhändertas till arresten.

Söker amnesti.

Lever under skyddad identitet, i Örebro.

Vår Man i Havanna, säljer numera dammsugarmunstycken till dubbelarbetande hemmafruar.

Arbetet går långt ifrån på räls, men det är inget som henom gruvar.


Problemet med syllogistiskt följdriktiga formuleringar av möjliga slutsatser, är att följdriktigheten alltför ofta, i synnerhet om en förväntansfull uppdragsgivare med oregerlig attityd oroligt stampar med de fysiska kalla fötterna eller knackar med pekaren i det digitala skrivbordet, i den pragmatiska utövarens undermedvetna anpassar slutresultatet till att överensstämma med den underförstådda föreställning som beställaren bevarat i obearbetad form, som självförföriskt önsketänkande.

Alla av mer eller mindre betygsatta Gemene Man, Crethi och Plethi, samt Detektiven Allmänheten, är införstådda med den sociala överenskommelse i vilket en logisk prognos är lika förutsägbart banal som att ett standardiserat flödesschema följer Gravitationsfältets kraftnät uppifrån bergets topp och ner mot dalens sänkor.

Denna välbegagnade och därmed utmattade värdering av tillförlitliga ursprungliga källor är numera i avtagande då den digitala tekniken ökar möjligheterna för tillverkande av digitala randomiserade kodmaskiner, typ den i vår tid legendariskt sägenomspunna Enigma 2.

Det kan väl inte dröja så länge till, förrän också en Tänkande August associerar lika fritt som en slalomåkare ute på offpisten strax innan after-skin.

Fram till dess bör ändå Associativ Steganografiskt Ordkonsthantverk fungera som ersättningsmedel i samband med hemlighållande av sekretessbelagda informationsbitar med bäst-föredatum inskrivna strax intill sändlistan där dokumenthanteraren av akten också kan upptäcka gällande diarienummer samt anvisningar för vikarierande arkivarie.

Även om den Associativa Steganografiska Ordkonsten har en hel del gemensamt med den traditionella, mer tredimensionella, förverkligande av steganografiska utförliga beskrivningar, inklusive osjälvständiga efterbildningar av klassiska ritningar, i vilket en fysisk förslutning ingår som visuellt skydd mot obehöriga utomståendes nyfiket granskande blickar, kan en agerande behörig införstådd med ärendets, inför den kommande framtiden, allvarliga betydelse, överföra samt överlåta det osynliggjorda redskapet till rätt händer.

När det gäller mer immateriella, andliga, kanske affektiva, värden indelade i lätthanterliga expressiva informationsbitar, så kan mycket väl Associativ Steganografisk Ordkonst (framöver, av bekvämlighetsskäl, endast förkortat till ”Ordkonst”) fungera som framställningsmetod som, sett ur utomståendes obehörigas, typ ”Bokstavstroende Legaliserade”, hypotetiska perspektiv, obegripliga nonsens textmassor.

Därav följer hur textmassan krokar i kontexten, som i rätta händer, kan översättas till klartext via fria associationer.

Försatt ute informationssamhällets högteknologiska negativa stressbetingelser, i diskbänksrealismens köksknivsskarpa läge, kan en agerande i obestämd form överföra de vattentäta informationsbitarna till anonym person med rätta händer inom samma öppna nätverksförbindelser.

På så vis kan informationsbitarna varken spåras elektroniskt digitalt, eller cybernetiskt virtuellt.

Före Ordkonstens innovativa uppkomst, kunde tillämpande ageranden utföra ett snarlikt uppdrag med hjälp av till exempel Grahame Greenes föredömliga ”Vår Man i Havanna”, eller Jaroslav Hâseks ”Den Tappre Soldaten Svejk ute i Världskriget”.

I och med ett ständigt fallande intresse för tryckta källor, kan den anonyma mottagaren av meddelandet i textmassans utförande, allra först, lätt och behändigt, associera textmassan till en mer, för utomstående obehöriga, dunkelt tänkt kontext.

Det avgörande språnget från rent nonsens till konkreta, men ändå fortfarande immateriella, informationsbitar består i att genom fria associationer, konvertera och därpå transsubstantiera kontexten till klartext, typ:

”New Kid in Helena is waiting for french connection. Go to O’Malley’s, Thursday noon, Greenwich time, and ask for yesterday’s ”Sun”. The waitress Susan will respond with: ”Yesterday is gone for ever, but tomorrow is another day. Then she will give you the rigth information and instrutions about the Jackal and the Needle.” give you the right instructions about the Jackal and the Needle.”

Tydligare än så kan inte klartexten formuleras.

Är vi som ständigt matas med olika informationsbitar om vitt skilda saker som inte går att föra samman till någon begriplig helhet, ”hypnotiserade”?

Varför ökar mängden ”faktaresistenta” människor på planeten Tellus?

Vilka saker och händelser är möjliga och önskvärda under din livstid?

Den enkla förklaringen är att när våra hjärnor blir överbelastade med sådan information som vi inte vet vad den kan ha för betydelse för oss, tillsammans och var och en, ute i vardagslivet, så slutar vårt kritiska tänkande att fungera.

En enkel förklaringsmodell är att det endast är de ”lättpåverkade”, det vill säga med låg utbildning eller dålig karaktär, som drabbas av denna mentala överbelastning.

Resultatet blir för alla dem som inte kan ”stänga av”, ”koppla av” eller fly bort till något mer stimulerande för hjärnan, att Människan blir ”faktaresistent”, slutar tänka kritiskt och därmed blir mycket lätt att påverka eller ”influera”.

De som vet säger att våra hjärnor inte kan skilja inbillning, t ex den dröm i nattsömnen, från en verklig situation ute i vardagsstressen.

Hjärnan hamnar i en korseld av motsatta åsikter, meningar, uppfattningar eller språkbruk.

Med rätt språkbruk runt omkring oss, känner vi oss trygga och hemma.

Det kan tyckas konstigt att Samhället, med samhällstillvända, socialt kompetenta vuxna människor som ledstjärnor, inte förstår detta.

Problemet är att vi inte längre, i ett högt läge av negativ stress, närmast panikångest, varken kan ”Illa Fäkta, eller Fly”. Fight or Flight.

Många människor ute i samhällslivet har ändå ”oaser” och tillflyktsorter där de kan låta överbelastningen avta och hjärnan tänka kritiskt och bearbeta sådant som kan verka användbart inför framtiden.

Det kan vara att vistas ute i sällskapslivet, träffa nya vänner, skaffa sig nya intryck, umgås i trygg och säker miljö, eller resa bort till en angenäm semesterort, vara med på någon välplanerad och relativt riskfri ”äventyrsresa”, eller ha någon semesterstuga eller liknande ”dröm” om ett bättre liv, med högre levnadsstandard, intressanta människor omkring, vacker natur och ständigt något, för en själv och kanske också för andra, meningsfull syssla.

I sådana sammanhang brukar man betona att ”Människan är en social varelse”, ”Människan är ett flockdjur” och ”Ingen Människa är en Ö”.

Allt detta stämmer säkert, men bara så länge den sociala gruppen kan upplevas som trygg, varmhjärtad, förstående och välmenande.

I det ingår inte att födas upp i en destruktiv miljö, med människor omkring sig som ständigt sviker och där relationerna aldrig pågår en längre tid.

Varför upplever Människor, medborgare att ”Samhället sviker”?

Sannolikt därför att ”Lyckan” alltid är utom räckhåll.

Inte ens den mest berömda artisten, miljardären eller företagsledaren vågar utsätta sig för ”quietistisk” stillhet, eller frånvaron av ständig bekräftelse.

Varför förväntar vi medborgare oss av Samhället, Politikerna, Företagsledarna eller Massmedia, att de ska kunna förändra en verklighet som alltfler av oss önskar fly bort eller komma bort ifrån?

Sannolikt därför att då skulle Scenen ute i Offentligheten inte längre ha någon passiv ”Publik”.

De ser som sin uppgift att förklara verkligheten och alla medborgares existentiella behov, inte att själva prestera något som inte kommer ge dem en fortsatt positiv bekräftelse.

Detta kan var och en upptäcka och uppmärksamma både i samband med Corona/covid-19 pandemin och Klimatförändringen.

Deras förklaringsmodeller hjälper varken mot uppgivenhet, depression, defaitism, fysisk och psykisk smärta, eller långvarig sorg.

Med isoleringen i ofrivillig ensamhet, ökar också upplevelsen av alienation och främlingskap.

Att kunna ”fly” bort från en okänd och overklig situation, är bara möjlig för dem som redan tidigare haft tillgång till något positivt, instrumentellt och intrinsikalt, flyktmedel.

Därför ökar nu risken för att de som inte, troligtvis mest av ekonomiska, men också i låsta sociala situationer, inte kan fly bort från den okända osäkra ovissheten, hellre väljer destruktiva lösningar som droger och kriminalitet.

Droger för att fly bort från en inre upplevd desperation, hopplöshet och uppgivenhet.

Kriminalitet för att fly bort från en yttre miljö av destruktiva asociala handlingsmönster.

Dagens samhälle erbjuder tillfällen som ska, med tvång eller frivilligt, begränsa medborgarnas möjligheter till fysisk och mental flykt.

Men det erbjuder inte någon lösning på att göra vardagen, verkligheten och framtiden mera livsbejakande och önskvärd.

Det existerar inte ens någon skenvärld som Matrix.

”Skuldsatt” (syftar på en eldskrift av f d Statsminister Göran Persson: ”Den som är satt i skuld, är inte fri.”

”Första stenen”. (Bibeln. Nya testamentet. Johannes Evangelium. Åttonde kapitlet, rad 7:

”När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.«”

”Stenkastare”. Förekommer då och då i situationer då gatstenar används till något annat än de är syftade till. Kan i vissa sammanhang associeras till Babe Ruth och Lucky Strike.

”Tältsängen”, lättare att bära, än en skrymmande, även om den bättre passar in i gällande sammanhang, himmelssäng. Dessutom är tältsängen nog betydligt bättre anpassad för en sjuk mans ekonomiska förhållanden något decennium efter Vår Tidräknings Början, eller ”Tidernas Begynnelse”

(Bibeln, Nya testamentet. Johannes Evangelium. Femte kapitlet, rad 8 och 9:

  1. Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
  2. Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick.”)

”Avgick”, kan både syfta på någon slags avfärd, eller avfärdande, avtågade eller avträdde. I baseball, liksom i andra språkspel med egna fackuttryck, kan ”avgå” också associeras till ”avgå med seger”.”

Med Ludwig Wittgenstein och Samuel Beckett som bortgångna, men ändå i symbolisk mening, ikonoklastiska vägvisare in i Språkspelets fragmentariska regelverk, finns det fortfarande möjlighet för än så länge behöriga utomstående att ta del av andra alternativ än dem som anges i följande textmassa.

Textmassans ordbehandlare och samordnare av frikopplade impulsdrivna ageranden i de steganografiskt inordnade associationsbanorna, är ingen annan än undertecknad.

I den Steganografiska Ordkonsthantverket är alla ord att betrakta som instrumentella, även om de i sammanhanget tycks vara intrinsikala. Det betyder ute i vardagsverklighetens skarpa läge ingår samtliga påståenden i kategorin ”-i-Sig”.

Till skillnad från Immanuel Kants uppfattning kan i den här textmassan även ”Tinget-i-Sig” upplevas som instrumentellt betydelsebärande med den oförutsedda effekt som kan uppstå helt okontrollerat under eller bakom ordens ytliga utseende på ena sidan av ett ordinärt A4-ark.

En annan högst hypotetisk fri association är att Kants ”Ting-i-Sig” är det samma som Platon beskriver i sin dialog om Idévärldens former.

Att Idévärldens ”Tinget-i-Sig”, om det helt och hållet befinner sig inom intrinsikla avgränsningar, också är instrumentellt betydelsebärande är ett senare inflytande från Charles Darwins Utvecklingslära om det Naturliga Urvalet.

Genom fria associationer till syllogistiska slutledningar, kommer var och en av presumtiva Läsare/Tydare lätt fram till att även Platons formgivna fullkomliga Idéer, liksom Kants ”Ting-i-Sig”, liksom allt annat, enligt Herakleitos ”Panta rei” (Allting flyter) ingår i samma ådras flödesschema där inga avlopp eller avrinningar via dammar eller slussar är tillgängligt öppna för förhindrande av tankeväckande mentaliserade översvämningar.

Läsaren kan helt frivilligt önska ingå i kategorin ”Läsare/Tydare in Spe”. Av lättförklarliga utrymmesskäl benämns Läsaren fortsättningsvis som redan tillhörig gruppen av Läsare/Tydare.

”Obehöriga utomstående” är och förblir alla dem som av någon anledning betraktar den mer ytliga exteriören som konkret diskbänksrealistiskt vardagsverklig, än ytlig interiör, typ ”fri association”.

För var och en med nyväckt intresse för Associativ Steganografisk Ordkonsthantverk kan denna tills vidare uppleva sig som antingen passiv apatisk betraktare, eller nyss aktiverad handlingskraftig deltagare i Språkspelet inspirerat från Wittgensteins Språkspel och Becketts mer Quietistiska förhållningssätt till det yttre, materialistiskt dialektiska nuläget.

I kategorin ”Utomstående Obehöriga” ingår subkulturer som ”Bokstavstroende Legaliserade”, ”Gemene Man”, ”Crethi och Plethi” och ”Detektiven Allmänheten”.

I det Associativa Steganografiska Språkspelet kan dessa utgöra mer progressivt framfusiga av Medborgare, Undersåtar, Permanenterade Residenter och Nytillkomna Dissidenter.

I ett senare skede av samma semiotiskt semantiska betydelsebärande textmassa, kommer även andra huvudrollsinnehavare, staffagefigurer (i e ”utfyllnadsfiguranter” samt statister i viloläge vid närmaste pokerbord, typ Texas Hold’em.

Bara för att ge en första bismak av vad komma skall, ingår bland dessa sådana eminenta, hypotetiska giganter såsom ”Allrahögstainstans” liksom underhuggaren som höger hand, den ”Allvetande Storytellern”.

Då nu Ordbehandlaren, utan konkreta bevis eller på förekommen anledning kan anta att Läsarens/Tydarens redan beprövade tålamod börjar tryta, kan denna högt värderade Andra person singularis ge sig i kast och med omedelbar verkan se sig som Deltagare i den Associativa Steganografins Ordkonsthantverk, i betydelsen Språkspelet.

Som en första introduktion till spelets oskrivna regler, kan Läsaren/Tydaren göra sig införstådd med tankeledet om de två motsättningarna ”Falskt eller Sant”.

I en förhastad dragen slutsats kan det bara finnas en Sanning och en Falsk, i betydelsen Osann, Förespeglad eller Tvetydig informationsbit uttalad av Obehörig Utomstående utrustad med kluven tunga.

Ute i den diskbänksrealistiska vardagsverkligheten råder helt andra förhållanden. Det som kan vara Falskt för den ena, kan framstå som väsentligt Sant för en annan.

Ett sådant förhållande som, som regel utesluter den Uteslutna Tredje, är satsen ”Det regnar ute”.

Utan att gå in på alltför detaljerade angivna hårklyverier, kan ändå de flesta med empirin kvar i frontalloben, dra sig till minne att ytterst sällan kan satsen ”Det regnar inne”, ens med den bästa vilja i världen, gälla ute i praktiska livet. Snarare kan ”Det regnar in” ha en viss gemensam betydelse i samma vedervärdigt väderspännande meteorologiska satellitsändning.

När det gäller mänskliga relationer på minst två meters avstånd mellan närvarande agerande två motspelande parter, kan dock ett annat förhållande råda.

Fiendens Fiende kan i en sådan gällande relation av den ena parten uppleva som en Falsk Vän. Detta är förstås bara möjligt om den Utomstående Tredje också kan medverka, åtminstone i den hypotetiska periferin, som utlösande faktor, typ katalysator.

Så länge som båda parter kan anta att den Uteslutna Tredje också är en verksam dubbelspion, förblir antingen den Uteslutna Tredje ”Fiendens Fiende” i felsäkert läge som Utesluten Tredje part. Detta kan anses att betrakta som säkerställt, då det enligt Gemene Mans utsago uti pensionatets bal, det alltid behövs två för att dansa Wienervals.

(Samma förhållningssätt gäller förstås också för Argentinsk Tango, men då den tangorabattförsedda Uteslutna Tredje, utan någon tillstymmelse till latinskt temperament, vågar ingå i relationen Ménage à Trois, med fagert löfte om dagligt utförande av Faire le Ménage, kan begränsat partnerbyte ingå som en oförväntad krydda genom livets strapatser.

Detta diplomatiska spel med höga risktaganden som insats kan preventivt förebygga mot en impulsiv uppkomst av den Uteslutna Tredje (vilken som spelar den rollen i sängkammarspelets svängdörrsdrama är i det här sammanhanget tills annat framgår, tills vidare oväsentligt) som en framtida Fiendens Fiende. Den Falska Vännen kan i verklighetens skarpa sken visa sig vara en hedersknyffel utan minsta lömska uttryck i sitt välstädade ordförråd.

Svenska Kennelklubbens SKK:s hemsida om ”Det här är Svenska Kennelklubben.

Citat:

”Svenska Kennelklubben, SKK, är hundägarnas riksorganisation och företräder alla hundar och hundägare i Sverige. Med närmare 300 000 medlemmar är vi en av landets största intresseföreningar. Vi sprider information, utbildar och väcker debatt – och visar på den stora glädjen och nyttan med hund!

Svenska Kennelklubben bildades 1889 av en grupp adelsmän och jägare med syftet att ta vara på goda jakthundars egenskaper. I dag är de allra flesta av våra medlemmar vanliga hundägare, privatpersoner som har hund för nöjes skull. Men här finns också många uppfödare, jägare och personer som arbetar med hundar på olika sätt. Basen i vår organisation är de länsklubbar, specialklubbar och rasklubbar som finns runt om i landet. De bedriver en bred verksamhet och arrangerar årligen hundratals olika utställningar, prov och tävlingar.”

SKK kommenterar TV4:s program ”Kalla Fakta”, om SKK.

Djurskyddsbestämmelser hund – Länsstyrelsen

Citat: från ”Djurskyddsbestämmelser hund – Länsstyrelsen:

”I denna broschyr kan du läsa en kortfattad version om hur du ska
hålla och sköta din hund. Dina djur är beroende av att du följer
djurskyddsreglerna. Bestämmelserna anger en lägstanivå och talar
om vad som minst måste vara uppfyllt för att din hund ska må bra och
kunna bete sig på ett naturligt sätt. De fullständiga reglerna kan du
ladda ned på Jordbruksverkets webbplats.
Regler
Det finns flera regler att följa för att hålla hund, bland annat
följande:
Hundar ska hållas och skötas så att deras behov av social
kontakt, mental stimulans, rörelse, tillräckligt med vila och
upprätthållande av värmebalans tillgodoses.
Du eller någon annan ska se till din hund minst två gånger
per dag. Unga, sjuka eller skadade hundar ska ses till oftare.
Hundar ska erbjudas fysisk social kontakt med människor
varje dag anpassad till dess individuella förutsättningar
samt, om förutsättningar finns, med andra hundar.
Hundar ska få utlopp för sitt rörelsebehov varje dag.
Hundar som hålls inomhus ska regelbundet rastas utomhus
och hänsyn ska tas till hundens ålder och hälsotillstånd.
Hundar som permanent hålls i rastgårdar ska dagligen
rastas på annan plats.
Hundar får inte bindas upp och deras rörelsefrihet får inte
begränsas utom vid särskilda tillfällen
Under transport får hundar förvaras i högst tre timmar i
transportmedlet när det står stilla.”
(Min förstärkning med fet skrift)

Några av de program som TV4 har sänt om Hund:

De här TV4-klippen som jag samlat ihop på eget initiativ visar på en hel del av de problem och lösningar som SKK har att hantera, mer eller mindre motvilligt, därför att det nutida högteknologiska samhällslivet och de senaste vetenskapliga forskningsrönen ligger långt före SKK:s

(”Svenska Kennelklubben bildades 1889 av en grupp adelsmän och jägare med syftet att ta vara på goda jakthundars egenskaper.”. Se citatet ovan.)

förlegade syn på vad en ”Hund” är.

Var och en som har haft med hundar i samhället att göra en längre tid, vet ju att både Jakthundar och andra Brukshundar, såsom arbetande gårdshundar, vakthundar, vallhundar, är på väg att omvandlas till ”Sällskapshundar”. (Varför försvann Dalbohunden?)

Därmed inte sagt att sådana arbetande hundar som Minhundar, Ledarhundar, Vårdhundar, Polishundar, Spår- och Sökhundar, Assistanshundar samt, vilket inte bör föraktas, alla de Sällskapshundar, med flera ute i vardagslivet, i städerna och på landsbygden, fyller en väsentligt avgörande uppgift.

För länge sedan har Svenska Statskyrkan, med den Lutherska Protestantismen som samlande religiös ideologi, blivit till den numera fristående Svenska Kyrkan.

Citat från Wikipedia, om Svenska Kyrkan:

”De bekännelseskrifter som gäller för Svenska kyrkan är alltså: Bibeln, Apostoliska trosbekännelsen, Nicaenska trosbekännelsen, Athanasianska trosbekännelsen, Augsburgska bekännelsen (1530), Uppsala mötes beslut (1593), resten av Konkordieboken samt ”andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”. Bland lokala rörelser ingår lågkyrklighet, gammalkyrklighet, högkyrklighet och læstadianism, med inflytande i stiftsstyrelser och kyrkomöte.”

Vidare:

”Den 1 januari 2000 ändrades relationerna mellan kyrka och stat. Kyrkan blev då relativt fristående från svenska staten. Svenska kyrkan omnämns dock uttryckligen i 8 kap. 2 § regeringsformen, där det stadgas att föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund. Lagen om Svenska kyrkan reglerar bland annat att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-luthersk, rikstäckande och demokratisk.”

Stora delar av Svenskt Föreningsliv med Hembygdsmuseer, Hembygdsgårdar och lokala kulturföreningar, har blivit tvungna att dra ner på sina verksamheter, på grund av att, i första hand, medlemsantalet sjunker samt att också, nu i samband med Corona/Covid-19 pandemin, också besöksantalet avtar.

I båda fallet är de inga som helst bevis på att människors intresse för historia och folklivsforskning håller på att gå samma dystra slut till mötes.

Varför nämna detta?

Sverige och världen håller på ett genomgå ett enormt paradigmskifte som främst beror på Digitaliseringen och Automatiseringen.

Visst är det ur nostalgisk synvinkel vackert med en bild av Odalbonden som går och plöjer med hästen Brunte som dragdjur. Ändå skulle med största sannolikhet dagens högskoleutbildade agronomer hellre förlita sig på digitala instrument, än att försöka leva upp till fornstora dagars ideal?

Det pågår dygnet runt en digitalisering av allt ”gammalt” och ”som det var förr” och arkivarierna har fullt upp med att överföra dokument i text, bild och ljud till digitala media.

Det som är hundintresserad bör fråga sig själv och andra med samma intresse är: ”Vad är en Hund?”

Är hunden ett exteriört ”utseende” ett interiört ”beteende”, eller kanske både-och?

Den gamla definitionen av en ”Hund” är att en Hund är en domesticerad renrasig hanhund. Motsvarande benämning för honhundar är ”Hynda”, eller, mer till vardags, ”Tik”.

Med den definitionen är alla hundar, alla oregistrerade hundar, ”hunddjur”.

En Hund har en ”stamtavla” med släktledsbevis, medan ett Hunddjur inte har samma bakgrund registrerad hos någon för ändamålet auktoriserad förening, klubb, förbund eller sällskap.

Den frilevande Vargen är ett Hunddjur, men som dessutom jagar och därför räknas till kategorin ”Rovdjur”.

Den totala mängden levande varelser på planeten Tellus beskrivs med begreppet ”Biomassa”.

För nuvarande räknar de sakkunniga med att av den totala Biomassan (100%) så innehåller den 60% tamdjur, 36% människor och, över hela planeten, 4% frilevande eller vilda djur.

Denna antropocentriska världsbild håller just nu på att genomgå ett paradigmskifte, till en mer nutida, ekocentrisk världsåskådning.

Den antropocentriska världsåskådningen är en produkt av forna tiders föreställningar om Människan som Guds Avbild, där den kristna Guden överlåter till Människan att vårda allt levande på jorden:

Bibeln, Genesis, Första Mosebok:

  1. Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras
    arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras
    arter.» Och det skedde så;
  2. Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
    boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken,
    efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
  3. Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att
    vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över
    fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela
    jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»
  4. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild
    skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
  5. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och
    föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder;
    och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen
    och över alla djur som röra sig på jorden.»
  6. Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela
    jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I
    hava till föda.
  7. Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och
    åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ,
    åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde
    så.

Sedan 1800-talet har synen på vad som är Människa, Djur, Växter och annan levande materia, förändrats med ständigt pågående forskning inom Naturvetenskap, Biologi, Kemi, Fysik och nu på senare tid Genetik.

Då Mänskligheten gång på gång fått omvärdera tidigare föreställningar om Världens beskaffenhet, har bildade människor vidareutvecklat teorier om Tellus som Universums mittpunkt, Gud som Världens Skapare, Monarken, Kungen, Fursten eller Kyrkan som av Gud utvald representant i Människans Civiliserade Samhälle.

Föreställningen om en Allsmäktig, Allvetande och ständigt Närvarande Personlig Gud, har för var gång fått ge vika för de senaste forskningsrönen och föreställningen om ”Gud” mer och mer flyttat ut i periferin.

Vad har nu detta med sällskapsdjuret Hunden att göra?

Många människor idag, trots hög utbildning och hög materiell levnadsstandard, vill inte uppleva vår arts begränsningar i Tiden, Rummet och Rumtiden.

De lever fortfarande i en desperat förhoppning om att en Frälsare, en Räddare eller en Domare ska komma som en Messias och ställa allt till rätta.

Då Corona/covid-19 med efterkommande mutationer, Klimatförändringens bestående konsekvenser och vår fortsatta rovdrift av hittills orörd natur, där frilevande, ”vilda” djur, ännu så länge kan leva inom sina ekologiska biosfärer, inte är synbar och fysiskt kännbar för majoriteten av oss nu levande människor på Tellus, tillåter vi oss fortfarande att förföras om ett önsketänkande om Status quo.

Där är Människan fortfarande Guds representant på jorden.

Hunden är Människans trofasta vän.

Vargen är Människans arvfiende.

Människan är, för att överleva, fortfarande beroende av att kunna jaga vilda djur för att överleva i kampen för tillvaron.

Mitt i denna cybernetiska virtuella, högteknologiska digitalisering av den numera otidsenliga massproduceringen av fysiska varor och tjänster, kämpar samtidigt företrädare för Stenålderns paleolitiska grottfolk.

Urvalet av andra klipp från YouTube får tala sitt eget språk:

Så, den till synes enkla frågan:

Vad är en hund?

”Handelsresanden (Loman) med två tomma, men än så länge, smutsiga händer, men ej född med tummen i handen, hade avsikten att med rätt handlag två sina händer. Då (Loman) inte längre orkade sitta på händerna med korslagda ben, armarna i kors fattade (Loman) med båda händerna handfast om handlingen att bege sig till Handelsbanken i Handen och där förhandla om ett handlån.

Med hela handen uppsträckt, kunde en handledare med hela handen visa (Loman) till en handfallen handläggare.

(Regeln tillåter egentligen inga utvikande avvikningar, men med hopp om högre grad av underhållning kan vissa eftergifter godkännas i förhållande till den kontextuella diskursen.)

Den handlingsfattiga handläggaren framhöll för (Loman) kalla handen. Då (Loman) inget hade för handen, men inte heller ville lägga benen på ryggen, kunde handläggaren, i symbolisk mening, med ett mentalt handfängsel, bakbinda (Lomans) händer bakom (Lomans) breda ryggtavla.

(Loman), som övergivit tanken om livet med handbagaget som trogen vapendragare, än en gång bege sig ut på resande fot och smutsa ner handflatorna med vägdamm, fick kalla fötter och föll handlöst ner i handlingsförlamning.

Allt efter hand återkom handlingskraften. Vilket hantverk var bättre än konsthantverket? Ett handfast handslag värmde mer än en avvisande kalla handen.

Liksom huvudet är skapelsens krona, är den medföljande lekamens övriga lemmar ej heller att förakta. Med kallt blod, håret på ända, is i magen, men med ett gott hjärta, återvände (Loman) till Handelsbankens handledare. Just som handledaren hade för avsikt att upprepa sitt forna handlingsmönster, kunde (Loman) uppvisa för den tidigare så handfallna handläggaren en utsträckt, avvärjande olycksbådande, sinister huvudhand.

Handledaren hänvisade (Loman) till en mer handlingskraftig handläggare. Handläggaren, som för tillfället inte hade något för händer, skakade med ett handfast handgrepp (Lomans) hälsningshand samt visade med handen på en handgjord läderfåtölj. Handläggaren granskade föregående handläggares handhavande av (Lomans) anhållan om tillhandahållande av tillfälligt handlån. Den ställföreträdande handläggaren inledde en förhandling i vilket (Loman), efter löfte om att inte handlöst gå till handgripligheter mot föregående handfallna, för att inte säga handlingsförlamade, handläggare, kunde den nuvarande handläggaren så här i efterhand ge (Loman) en handpenning som första handräckning.

Äntligen på de med uppstrumpor betydligt bekvämare fötterna i, kunde den före detta handelsresanden (Loman) nu bege sig handelskammaren för att där erhålla tillstånd till utrikeshandel.

(Loman) åter på framfötterna, drog inte benen bakom sig. Utan att kasta handsken som handen passade i, men inte heller med tummen mitt i handen, slog (Loman) en enhands frivolt, landade i handstands och med handgreppet om handstödet, insåg klartänkt att med båda fötterna på marken, kan inte ens en handlingens man undkomma en utsträckt hand.”

Det Associativa Steganografiska Ordkonstverket har betydligt mer gemensamt med en ofullbordad essä, i betydelsen ”försök”, än dystopiska beskrivningar av primitiva heta ursprungskällor.

Textmassan omsluter kontexten som kontexten omsluter klartexten.

Ändå kan var och en, kanske grundlöst, kanske intuitivt spontant impulsdrivet, ta till sig insikten om hur alla mer eller mindre trovärdiga informationsbitar på samma tvådimensionella A4 utgrävningsområde.

Följande mening kan fungera som dörröppnare, likt ett utslitet ”Sesam”, till återkommande synonyma uttryck med samma betydelsebärande innehåll:

Informationen i klartext är dels insatt i ett kontextuellt sammanhang i vilken klartexten framstår som av väsensskilt sekretessbelagd karaktär.

Dels ingår kontexten, vars huvudsakliga funktion fungerar som en bricka i språkspelet eller med replikskiften från ett samkväm i falska vänners lag.

Dels tillhandahåller kontexten sådana subliminala immateriella förvillande effekter som inför obehöriga utomstående från bortalaget på hemmaplan vidöppna glosögon.

Det ter sig både naturligt, logiskt och normalt acceptabelt att sådana försåtminerade desinformativa maskformiga bihang förlagts i felsäkert läge vars förargelseväckande informationsbitar annars ovillkorligt, skulle öka antagonistens vakenhetsgrad med medveten närvaro som oönskad effekt.

Tid är i skarpt läge mer värt än 24 karats bladguld. Därför är klartextens betydelsebärande informationsbitar väl skyddade av verbala förargelseväckande desinformationsstycken, konverterade till sådana maskformade bihang, som med omedelbar verkan inger antagonisten generande associationer till obekväma intimiteter och därmed försätter den medvetet närvarande i ett tillstånd av inlärd hjälplöshet.

Om till äventyrs bortalagets språkspelare på hemmaplan upptäcker sådana avvikelser som, ute i diskbänksrealismens vardagsverklighets aktuella nuläge, verkar alltför förargelseväckande för att i någon betydelse verka existensberättigande kan den från motståndarlaget väl bevandrad i Associativ Steganografiskt Ordkonsthantverk upptäcka den svagaste länken långt tidigare än Avsändaren avsett.

Denna obehöriga utomstående skulle antagligen ana ugglor i mossen där det redan låg en hund begraven, omedelbart upptäcka hur de förargelseväckande maskformiga bihangen endast var till för att med syfte att avleda den i frivilligt utanförskap insatta, in i förvillande apatiskt tillstånd.

Ännu så länge finns risken för att den insatta obehöriga i frivilligt utanförskap utforskar innehållets betydelsebärande syllogismer och där upptäcker sådana hypotetiska premisser som inte kan vara något annat än rena falsarier.

I klartext:

För att, utan att förspilla den redan ytterst begränsade tiden med tidsfördrivande distraktioner, måste även en nytillkommen Ordkonsthantverkare utföra sådana utförliga detaljstudier med framstående rockader vars huvudsyfte är att inleda motståndarlagets anfallsspelare in i en alltför trång återvändsgränd.

Den återstående, mer seriöst utförda, arbetsuppgiften för Ordkonsthantverkare in spe, består av, utanför utomstående obehörigas transparenta insyn bakom potemkinkulisserna, genom slagkraftiga, suggestiva vanföreställande kontrafaktiska dialoger översätta, inför den obehöriga utomståendes blotta förskräckelse, till dörröppnande repliker, oregistrerade dyrkar samt till nöds, socialt kompetenta vita lögner.

Att i utan onödiga ord markera var den abstrakta gränslinjen går mellan banala vulgariteter i diskbänksrealistisk anda, och djupa analyser av psykologiskt realistiska känsloladdade iscensättningar antingen under köksbordets avdukande, eller i vardagsrummets illusoriskt trygga soffgruppssamtal, har på senare tid, långt efter Sociologins Gudfader Auguste Comtes frånfälle till den hänsides, Immaterialistiska Dialektikens basala ganglier samt fria radikalers semipermeabla kretsar, gestaltat sådana informationsbitar som i de akademiska rummen, typ Kungliga Dramatiska Anatomiska Teatern i Uppsala, kategoriseras som mer analytiska, än syntetiska. Detta trots att de första banérförarna ställföreträdde Hegels uppfattning om De Fyrdimensionella Idéernas Transformationer via Entropins upplösningstillstånd.

Det ger en rimlig förklaring till varför Latinets Bevingade Citat återkommer som Venus i dess kretslopp.

För att ge en antydan till försmak bör nämnas Anonyma Cineasters Favoriter: Julius Caesars ”Et Tu, Brute”, ”Döda Poeters Sällskap”, med Carpe diem, samt ”Clueless”: Carpe Diam (uttalas Carpe Dajm).  

Den logiska, men i existentiellt rådande kretsar försvarade axiomet ”Existensen föregår Essensen”, förespråkande ”Essensen” som det Absurdas onämnbara katalysator, uppstår paradoxen att den Psykologiska Realismen i förening med Socialrealismens mer empiriskt bundna vardagsverklighet bestående av ett dygnet runt och året runt Sisyfosarbete, sekulariserad hybridform av Yttre och Inre existensberättigande, där sådana filosofer, typ Albert Camus, med tanke på Sisyfos arbete utan varken kallprat i fikarummet eller nödvändig och tillräcklig tid till tillfälligt uppehåll på Annat ställe, vars dörr är skyltad med ett symboliskt stiliserat hjärtorgan, samt talesättet hämtat från allmogens utedass: ”Finns det Hjärterum, så Finns det Stjärterum”. som i klartext, det vill säga ord och inga visor, motsvarar Jean-Paul Sartres: ”Existensen föregår Essensen”. Detta oöverlagda inslag ger också anledning till ”Förklaringen om Varför Vi finns till i Verkligheten” (i e ”Existensberättigade”):

Den Allsmäktiga Anden efter Överträdelsen av Panta rei verkar utan att synas som en tillgänglig katalysator vars kedjereaktion iscensätter repliken Deus ex Machina.

Såsom prototyp till den senare patenterade Verkställande Livsuppehållande Perpetuum Mobile, fungerar Deus ex Machina som en föregångare till Explosionsmotorn.

I brist på kärnbränsle uppstår en första och sista Big Bang ur vilket Rumtidens mörka materia igångsätter Gravitationslagen såsom den instiftats av giganten Isaac Newton. (Många väl ansedda inom Vetenskapsjuridikens Skråväsende menar att Tröghetslagen fortfarande har en avgörande inverkan på Homo sapiens sapiens framtida utvecklingsfaser.

Sekulariseringen anger i en materialistiskt förutbestämd, defaitistisk, verklighetsuppfattning där Subjektets konvertering från andlig spis i falska vänners lag, till köksbänksrealismens förhållningssätt ”Man vet vad man tager, men inte vad man haver”, förblir en oslagbar slogan.

Detta karga synsätt på de verkliga levnadsförhållandena förenar sådana annars så vitt skilda särintressen som Gorkijs ”Min Barndom”, den hämtad från anglosaxisk populärunderhållning ”Emmerdale Farm”, till den mer ur infödda svenskars något trångsynta lokalpatriotiska motsvarigheten ”Hem till Byn”.

Ej att förakta de för tillfället, numera förlagda i malpåse, Mobergs ”Din Stund på Jorden”, samt ”Gäst i Verkligheten”. Den senare antyder en andlig gemenskap med psalmen ”Härlig är Jorden”, vars innehåll förebådar New Age och subkulturen ”Aliens Solitärer”.

Andra former av realistiska skildringar finns också tillgängliga för den som är beredd att anstränga sig, om inte till det yttersta, så inom rimlighetens gränser.

Latinamerikans litteratur med lite mer mustigt temperamentfyllda förtecken, med avantgardister som Jorge Luis Borges, Gabriel Garcìa Màrques och Isabel Allende, hade som egen käpphäst ute på Pampas eller vid Amazonas pirayafyllda bakvatten, den Magiska Realismen.

Det pågår i de slutna kotteriernas inre kretsar om även Michael Ende bör ingå i denna kategori.

Inom svensk motsvarande vidlyftig realitetsanpassad diskurs bör Diskbänksrealismens legendomspunna anhängare men också dess mest angelägna kritiker, Tage Danielsson, uppnå äran att inträda i ”The Reality’s Hall of Fame”.

Danielssons Första Sats är redan väl bekant för de som en gång om året råkat öppna en fysisk bok:

”Utan Tvivel är Man inte Riktigt Klok”.

Den Andra är mer svår att formulera. Ett första utkast till skissartad plott, skulle kunna lyda:

Den Sanna Verkligheten finns tillgänglig för alla som vågar öppna ögonen. Hypotetisk Sannolikhet är visserligen i överensstämmelse den Socialdarwinistiskt inspirerade uttrycket om Det Naturliga (till skillnad från Syntetiska Artificiell Intelligens) Officiella Urvalet av specialiserade särintressen, typ Det Svagare Könets, efter utgången från Livets Hårda Skola, där ingen möjlighet fanns att hävda varken Urvalets krav på Skyddad Identitet bortom Tillgänglighetens Allmänna Lägsta Levnadsstandard, eller Tyst Överenskommelse angående Ömsesidigt Samtycke även om Permanenta Meningsskiljaktigheter, typ vem av samboende, särboende eller delad vårdnad om gemensam biologisk avkomma, i vilka Naturliga Rättigheter ingår Handdisk och Återkommande Blöjbyten som även inkluderar Intim Kroppsvård Av Tredje person i infantilt medvetet närvarande, där vilda protester samt annat motvilligt beteende bör stävjas i frimodiga eget tolkade versioner i växelverkan mellan Fri Uppfostran och Svalkande Likgiltighet.