BOYCOTT FALUN?

Who or who is actually a ”national traitor”? Those who designate others to be it, or those who work and participate in their country every day?

Those who, as well as the Norwegians, want to celebrate Sweden with joy and confidence in the future, rather than looking back at ”fornstora dar”, ”before”?

Already in the 1970s, news reports were sent from the Swedish countryside. Where it was not dominated by ”car caged youth”, with American flags, the youngsters stood at the sausage kiosk and complained that:

”- There’s nothing to do …”

In other places in the country Ingvar Kamprad was building up his, nowadays, multinational company IKEA.

He expected nothing from outside, but started a business as he wanted it.

He did not expect any contribution or anything but to stand for his own mistakes.

I have been to Falun, watched the Mine, ate Falukorven and saw an exhibition about the ”Dark Bugs”. I’ve seen the old Falun.

This year I would not want to go there.

I do not see any holiday pleasure in seeing short-cut men in uniforms parading across the streets. They look neither happy nor especially ”Swedish”. They expect the environment to be afraid, not to show consideration, joy and confidence in the future.

I call such young men, those in extremist movements across countries, from all extremist movements and networks: ”Neoluddistes”.

In what way do they help make the world a better place to live?

Their innermost feelings provide neither confidence nor positive belief.

Rather stand on the ”strong side” than dare to face the fate on one’s own.

Why is it stronger in flock, than as an individual?

Could it be, that it is through the ”flock”, ”loyalty” and all swearing, which feels meaningful, meaningful and, above all; brave?

What happens to the individual members, when, one day, the ”Movement” fails?

For many years afterwards, it was whispered among the Norwegians, after the German occupation, which Norwegians had been ”betrayers” and had reconciliation with the occupation power. The women were mocked and their heads limped, for everyone to know.

The men were pointed out and answered the lame:

”- What did I have for options?”

Others, who participated in the Norwegian resistance movement, had been murdered, robbed of their possessions, imprisoned, tortured or transported to concentration camps. They dared, in contrast, from the real ”betraiyers”, defend the country, stand for their opinions and take all the suffering and sorrow it brought to themselves, their relatives, friends and colleagues.

So who, in the tourist country of Sweden, wants to experience ”The Swedish Summer”, among men who only look boored, serious and spread fear and oppression?

Therefore, many tourists, Swedes and from other countries in the world are likely to take a detour around Falun. It may even be dangerous!

BOJKOTTA FALUN?
Vem eller vilka är det som egentligen är ”landsförrädare”? De som utpekar andra till att vara det, eller de som arbetar och medverkar i sitt land varje dag?
De som, lika gärna som norrmännen, vill fira Sverige med glädje och framtidstro, hellre än att se tillbaka på ”fornstora dar”, ”förr”?
Redan på 1970-talet sändes nyhetsreportage utifrån den svenska landsbygden. Där den inte dominerades av ”bilburen ungdom”, med amerikanska flaggor, stod ungdomarna vid korvkiosken och klagade att:
” – Här finns ingenting att göra…”
På andra ställen i landet höll Ingvar Kamprad på att bygga upp sitt, numera, multinationella, företag IKEA.
Han förväntade sig ingenting utifrån, utan startade ett företag så som han ville ha det.
Han förväntade sig varken bidrag eller annat än att stå för sina egna misstag.
Jag har varit i Falun, sett gruvan, ätit Falukorven och sett en utställning om ”Mörksuggorna”. Jag har sett det gamla Falun.
I år skulle jag inte vilja åka dit.
Jag ser ingen semesterglädje i att se kortklippta män i uniformer som paraderar utmed gatorna. De ser varken glada eller särskilt ”svenska” ut. De förväntar sig att omgivningen ska bli rädda, inte att visa hänsyn, glädje och framtidstro.
 
Jag kallar sådana unga män, de som finns inom extremistiska rörelser över hela länder, från alla extremistiska rörelser och nätverk.
På vilket sätt bidrar de med att göra Världen till en bättre plats att leva i?
Deras innersta känslor inger varken förtroende eller tillförsikt.
Hellre stå på de ”starka sida”, än att våga möta ödet på egen hand.
Varför är man starkare i flock, än som enskild individ?
Kan det vara så att det är genom ”flocken”, ”lojaliteten” och allt svärande, som man känner sig meningsfull, betydelsefull och, framför allt; modig?
Vad händer med de enskilda medlemmarna,när, en dag ”Rörelsen” sviker?
I många år efteråt, viskades det om bland norrmännen, efter den tyska ockupationen, vilka norrmän som varit ”landsförrädare” och haft samröre med ockupationsmakten. Kvinnorna blev hånade och deras huvuden kalklipptes, för att alla skulle veta.
Männen blev utpekade och svarade lamt:
” – Vad hade jag för alternativ?”
Andra, som deltagit i den norska motståndsrörelsen, hade blivit mördade, bestulna på sina ägodelar, satta i fängelse, torterade eller transporterade till koncentrationsläger. De vågade, till skillnad, från de verkliga ”landsförrädarna”, försvara landet, stå för sina åsikter och ta allt det lidande och den sorg som det förde med sig för dem själva, deras anhöriga, vänner och arbetskamrater.
Så vem, i turistlandet Sverige, vill uppleva ”Den Svenska Sommaren”, bland män som enbart ser trista, allvarliga och sprider rädsla och förtryck?
Därför kommer många turister, svenskar och från andra länder i världen, sannolikt ta en omväg runt Falun. Det kan ju till och med bli farligt!

Seventies nostalgists will have a field-day and the rest of us can marvel at a set of kids who were so cool they literally flew. Possibly the best documentary about youth and sport since Hoop Dreams. There are those who believe that documentary’s place is on the small screen. Dogtown And Z Boys effortlessly proves […]

via Dogtown and Z-Boys — Loud Alien Noize

Looking at the development with a little longer perspective, both Trump and Populism are a necessity. Any possibility that climate change does not affect us and our planet today and in the future must be ruled out. No doubt may be left.

Otherwise, there is a risk that people in the future will claim that we who live now did not try everything and did not implement what Karl Popper called for: ”Falsification”.

The scientist or researcher himself must prove that, despite questioning his own theory in different ways; Have come to the conclusion that it is correct.

To completely deny climate change is the best way to test if it is truly a sustainable theory.

So it is also with Populism (including extremists of different kinds), they follow, like Hitler and Stalin, a wishful thinking, which led to both of them wrong.

All the country’s resources were finally used to secure their own power, increase the cost of their own military positions and increasingly shift to arms production and developement of their armies.

This is not just the hard-pressed resources of our own people, but also for the neighboring countries.

It’s always easiest to put the blame on someone else.

With the facit of the hand, we can still note that their visions did not lead to any constructive result.

Hitler never created ”The Millennium Third Reich”. 

Stalin’s ”dictatorship of the working class” did not lead to fair distribution, equality, equality, or” brotherhood ”, even though they called each other for” comrades. ”

It was the biggest obstacle to all other research and manufacturing industries ending in the dark.

Both forces used an exclusion of all the researchers who, in the slightly longer term, had led to success, attention and appreciation from the outside world.

Both Hitler and Stalin left their empires in ruins. It would be the future of people to correct and rebuild.

Any such doubt about a ”easy and simple solution” must be rejected. Those who are best able to carry out such evidence are, of course, the one who has it as a final solution, a dream and a wishful thinking.

”There will always be those who leave the party last, who must be cleaned up.”

When President Donald Trump, President Vladimir Putin, Front Nationals Marine LePen, Theresa May, Islamic State, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, have tested all their ideas and visions, it is only possible to restore everything to a working order.

These leaders should learn from Adolf Hitler and Joseph Stalin; That people, citizens, residents, can quickly throw over and ”vända på en femöring”.

On the day that happens, suddenly nobody wants to acknowledge that they have been members of, supported or been solidarity and loyal party supporters. So happened in Nazi Germany and in the Soviet Union and the Warsakakakten

.

The question is not about, but when this will happen?

What happened after 1945 was that humanity realized that we could destroy ourselves. The next insight came when all the waste, waste products and poisons not only affected nature, animals and plants, but already affected people and our genes.

Politicians predict, but the financial world decides. 

Sweden’s number of cars increased last year by 10 percent. Soon there are cars everywhere. 

They drive everywhere, but the traffic and parking lots are overflowing. 

The driver is more likely to sit in long car queues than choose another means of transportation. So far, no company in the world has invested in aviation cars, or humandelivering drones.

People, like other animals, live according to the principle of: ”Trial and Error”: Try and Fail.

Once we have really tried everything, we will realize that we made a big mistake.

I’m optimistic about that evolution!

Ser man utvecklingen med lite längre perspektiv, så är både Trump och Populismen en nödvändighet. Varje möjlighet till att Klimatförändringen inte påverkar oss och vår planet idag och i framtiden, måste uteslutas. Inte ett tvivel får finnas kvar.
Annars ökar risken för att människor i framtiden kommer att hävda att vi som lever nu, inte försökte allt och inte genomförde det Karl Popper kallat för: ”Fasifierbarhet”.
Vetenskapsmänniskan eller forskaren ska själv bevisa att, hen, trots att ifrågasatt sin egen teori på olika sätt; kommit fram till att den stämmer.
Att helt och hållet förneka Klimatförändringen, är det bästa sättet att testa om den verkligen är en hållbar teori.
Så är det också med Populismen (inklusive extremister av olika slag), de följer ett önsketänkande, likt Hitler och Stalin, som ledde till att båda hade fel. Alla landets resurser gick slutligen åt till att säkra den egna makten, öka kostnaderna för den egna militära positionerna och alltmer övergå till vapentillverkning. Detta inte bara på det egna folkets hårt trängda resurser, utan också för de angränsande länderna.
Det är ju alltid enklast att lägga skulden på någon annan.
Med facit i handen, kan vi ändå konstatera att deras visioner inte ledde fram till något konstruktivt resultat.
Hitler skapade aldrig ”Tusenårsriket”. Stalins ”Arbetarklassens diktatur ledde varken till rättvis fördelning, jämställdhet, jämlikhet, eller ”broderskap”, även om de kallade varandra för: ”Kamrater”.
 
Det var det största hindret till att all annan forskning och tillverkningsindustri hamnade i skymundan.
Båda makterna använde sig av en uteslutning av alla de forskare som, på lite längre sikt, hade lett till framgång, uppmärksamhet och uppskattning från omvärlden.
Både Hitler och Stalin lämnade över sina riken, i ruiner. Det skulle de framtida människorna rätta till och återuppbygga.
Varje sådant tvivel om en ”lätt och enkel lösning”, måste motbevisad. De som bäst kan genomföra en sådan bevisföring, är förstås den som har den som en sista lösning, en dröm och ett önsketänkande.
”Det blir alltid de som lämnar festen sist, som får vara med och städa”.
 
När president Donald Trump, president Vladimir Putin, Front Nationals Marine LePen, Theresa May, Islamska Staten, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, har testat alla sina idéer och visioner, återstår det bara att, så gott det går, återställa allt till en fungerande ordning.
 
Dessa ledare borde lära av Adolf Hitler och Joseph Stalin; att människorna, medborgarna, invånarna, väldigt snabbt kan kasta om och ”vända på en femöring.
Den dagen som det händer, är det plötsligt ingen som vill erkänna att de varit medlemmar i, stöttat eller varit solidariska och lojala partianhängare. Så hände i Nazityskland och i Sovjetunionen och Warsawapakten.
Frågan är inte om, utan när detta kommer att hända?
 
Det som hände efter 1945, var att mänskligheten insett att vi kan förinta oss själva. Nästa insikt kom när allt avfall, slaggprodukter och gifter, inte bara drabbade Naturen, djuren och växterna, utan redan påverkade oss människor och våra gener.
 
Politikerna spår, men Finansvärlden rår.
Sveriges antal bilar, ökade förra året med 10 procent. Snart står det bilar överallt. De kör överallt, men trafiken och parkeringsplatserna blir överfyllda. Bilisterna sitter hellre i långa bilköer, än väljer något annat transportmedel. Ännu så länge har inget företag i världen, satsat på flygbilar, eller människobärande drönare.
 
Människor, liksom andra djur, lever efter principen om: ”Trial and Error”: Försök och Misstag.
När vi verkligen har försökt allt, kommer insikten om att vi begått ett stort misstag.
Jag är optimistisk om den utvecklingen!

”Thinking inside the box”, ”Bekvämlighetszon” och ”Erfarenhetsutrymme”.
Kanske att de tre uttrycken beskriver samma sak?

”Inside the box” hänvisas ofta till de dagliga rutiner som man utför automatiskt, utan att behöva tänka eller reflektera.

”Bekvämlighetszonen” är de vanor och rutiner som man ogärna överger, därför att de inger trygghet och är bekväma i vardagslivet.

”Erfarenhetsutrymmet” skulle kunna vara de erfarenheter som man redan erövrat, utan att tvingas till att omvärdera, skapa nya modeller eller göra nya erfarenheter. De nya erfarenheterna innebär risken att misslyckas, göra bort sig, verka tafatt, ”med tummen mitt i handen”, eller godtrogen och naiv.
För att erövra nya erfarenheter, måste man hamna i för en själv okända händelser och situationer, för att upptäcka något nytt och kanske bra.
I vår tid, 2017, ökar farten i samhällslivet, stressen upplevs allt intensivare och medborgarna tvingas in i nya upplevelser som de inte behärskar. De förlorar kontrollen över sina egna liv, när vardagen ständigt ställer nya krav.

Detta gäller, självklart, också för företagare, politiker och andra beslutsfattare. De försöker försvara sitt gamla invanda ”erfarenhetsutrymme, med önsketänkande, drömmar och förlegade visioner: ”Det var bättre förr!”
Men ”förr” kommer aldrig tillbaka. Vi här i Västerlandet har redan för länge sedan övergivit den ”cirkulära tiden”, för den ”linjära tiden”. 
Förr gick året runt, klockan runt och livet runt.
I dag är istället riktningen ut och bort.
Det kan leda till misstro, uppgivenhet, nedstämdhet och upplevelsen av att känna:
”Jag hinner inte med. Det är lika bra att ge upp. Kanske världen ändras och det gamla kommer till heders igen. Vad var det egentligen för fel på Facit skrivmaskiner, TEKO-industrin i Boråt och varvsindustrin i Göteborg?
De dög ju på den tiden. Varför skulle de vara sämre idag?”

”Kultur är allt som man inte måste göra”.
Brian Eno
Som exempel: Man måste äta, men att laga till maten med kryddor och annat till maträtter, är kultur.
Vi måste ha kläder på oss, för att hålla oss torra och varma, men de behöver inte vara tillverkade av Levi’s eller Yves Saint Laurent.
Exemplen är också hämtade från Brian Eno.

William S. Burroughs citat som utgångspunkt:

”I’ve always said that one of the functions of art, or of any creative thought, is to make people aware of what they know and don’t know that they know.”(Sidan 223)

The year of 2016: The Earth is already overpopulated. This catastrophical situation divides Homo sapiens into two contractors: The Neoidealistes and The Neoluddistes.

The Neoidealistes have a tradition back to the Rationalism and the Enlightenment movement in Europe, from the 17th century and forwards, with the idealistic ideas from Isaac Newton och Albert Einstein. Their cocept of Time is linear, from the geocentrical worldview to the serious intention to ”go outspece” in a wish to find another, better world.

The Neoluddistes are dreaming back to a romantic nostalgia,: ”the Before”; A preindustrial society, with ideas of a better life, at the countryside, close to the nature, the homestead and how it was before. No machines, computers, digatalization or automatation.

The last way to fight their enemies, the Neoluddistes are using the atomic bomb, bigger and more intense as ever. The other threat is the climate change, with tsunamis, tornados, earthquakes and the disappearence of species. The Neoluddistes concept of Time is circucular.

Now the Neoidealists are realized man’s real mission on the planet Tellus, Charles Darwin’s prediction about our own art: Human Beings, or Homo sapiens sapiens:

The Andhrybes, are a synthetical och artificial form of being, constructed by Man, which makes the art of Homo necessary in the evolutionary developement, from the view of Charles Darwin…

”Spekulativ Fiktion” i den betydelsen att det är ett försök till gestaltning, i fiktionens form, ramar och begränsningar, för att, förhoppningsvis, finna andra, nya och annorlunda vyer, vinklingar, perspektiv och frågeställningar, i det som annars i vår egen samtid, åren 2015 – 2017, kan upplevas som självklart, vardagligt och till och med tråkigt eller intetsägande.
Hässelby, Stockholm. Sweden.