Diagnosernas krig?
Tankar efter att ha läst psykiatern och neuroforskaren Anders Hansens senaste bok: ”Fördel ADHD”:
 
Kommer Rasismen någonsin att försvinna?
Inom flera ursprungsbefolkningar och naturfolk, använde stammarna ”totem” för att förhindra inavel och genetiska sjukdomar.
Men vad händer om människornas vilja till ”likriktning” och ”uniformisering” (som börjar redan i förskolan, genom grundskolan, gymnasiet, värnplikten, universitetet och, sist men inte minst, ute i arbetslivet)?
Människor, liksom andra större däggdjur, kategoriserar och generaliserar.
Hundar, katter, hästar med flera, delar människorna upp i ”raser”, som beskrivs utifrån utseenden och beteenden.
Så är även den traditionella Rasismen uppbyggd: Ett visst utseende är sammanlänkat med ett, positivt eller negativt, beteende.
Sedan länge har forskning inom Genetik motbevisat detta.
I vårt samhälle i dag, har istället en ”diagnosticering”, utvecklas. Det började med ”MBD” och så ”DAMP”.
 
Ett tag användes enklare begrepp för en människa som betedde sig egendomligt, irrationellt, ologiskt eller obegripligt.
 
Inom Neurovetenskapen är man ense om att dagens moderna människor har hjärnor som fortfarande befinner sig på samma utvecklingsnivå som de som människorna använde för mer än 10 000 år sedan.
Belöningssystemet och signalsubstansen Dopaminet styr våra handlingar. Vi väljer, omedvetet och medvetet, de handlingar som ger oss snabbast, kortsiktigast och största ”kickar”.
 
Men kategoriseringar, generaliseringar och likriktningar präglar vår vardag: ”Var normal!”. ”Man ska göra som Svenssons gör och inte skilja sig från mängden!” (Citat Ulf-Peder Olrog), eller ”Ta seden dit du kommer!”
 
Var och en förstår säkert att en indianstam, aboriginer, inuiter, med flera, stammar som bestod av cirka 200 individer, måste komplettera varandra. Den ena var duktig på en sak, den andre på något annat. Alla hjälptes åt, men var och en hade sin specialitet.
I vårt samhälle, än så länge, är det de ”normalstörda” som sitter högst i hierarkin. Samhället är fortfarande anpassat efter de som tänker som de andra, är bra på att passa in, gör som alla andra och inte behöver kommunicera, reflektera och diskutera så mycket. Alla följer de gängse rutinerna. Men, kommer det att fortsätta så? Med stor sannolikhet, inte.
 
Konkurrens är bra, men inte om utvecklingen övergår i monopolisering och kartellbildningar. Likriktningen som övergår i vänskapskorruption, nepotism och stagnation.
 
Människor känner sig trygga med varandra, om alla ser likadana ut, fungerar och tänker på samma sätt. I det finns varken utrymme för utveckling eller kursändringar. Man fortsätter som man alltid har gjort.
Bra bevis på att detta tänkesätt inte fungerar i praktiken, är det svenska företaget Facit och det internationella Kodak. På en kort tid, försvann de från marknaden, då de inte i tid insåg Digitaliseringens kommande lösningar.
 
Risken finns ändå att psykiatriska diagnoser övergår i en slags ”Genetisk rasism”. Utifrån utseenden och beteenden tolkas vissa människor som avvikande, annorlunda och potentiella hot mot den rådande samhällsordningen. De som inte kan anpassa sig, blir, som vanligt, utfrysta, isolerade, mobbade och oskadliggjorda.
 
Så har vår utveckling gått framåt, i alla tider. Konflikter övergår till koalitioner, allianser, gemensamma lösningar och mål. Tills det uppstår en ny grupp som tillför nya synsätt och vinklingar…
Annonser
Utdrag ur Bok 1 (redigeringen ännu inte tillfredsställande):
/…/
Konstnären som celibatär:
”Ärtan (Konstkritikern hette egentligen ”Arthur Ellstroom”, men hade signaturen: ”Ärtan”) försvarade af Kohltrazt. Eftersom Ärtan var den ende vågat ta ställning för Olle, därför gav han honom en kort intervju:
– Du, Olle, vad menar du med den titeln?
Olle citerades ordagrant:
– Jo, serru, Ärtan. Salvador Dali har skrivit: ”För att uppnå den sanna konsten, måste konstnären leva i celibat”, Men, allting har sin tid och inte klagar vi över det.
– Men, sa Ärtan, var är kardinalen?
– Jag hoppas att alla kan se hur sorgsen han är bakom det brokiga draperiet.
– Får jag komma med en mer privat fråga. Har skilsmässan påverkat konstverket? Är det du som är kardinalen?
– Nej, inte alls. Ser jag ut som nån kardinal?
Eleverna läste artikeln om och om igen. Vad kunde Olle ha menat? Sexuell avhållsamhet? Vad skulle det vara bra för? Picasso levde väl aldrig i celibat?
På en av skolans fester, satt Af Kohltrazt med Edith, en kvinnlig elev, i famnen. Rudolf skulle just gå förbi, men kunde inte låta bli att fråga:
– Olle! Hur kan du göra så där, när du lever i celibat?
Af Kohltrazt blängde på honom och svarade surt:
– Dali offrade erotiken för konsten. Annars var det fritt fram. Jag sa det till Ärtan, men med journalister vet man aldrig. Han hade väl vax i örona. Här finns många godingar, så stå inte här och yra!
Olof af Kohltrazt skulle ha sin utställning på Galleri Mirabeau, bredvid Hedvig Eleonora kyrka, på Östermalm. Han bjöd in alla eleverna till vernissage. Till Edith skickade han ett noga utvalt telegram med personlig inbjudan.”
/…/
Fortsättning följer.

Vad är NU, ett ögonblick eller en intervall i tiden, som knappt finns?
Många människor verkar föreställa sig tiden som om NU är en sluss mellan det förflutna och framtiden. 
Som om dörren bakom var och en av oss (var och en av oss är medvetna om att vi, var och en, kommer att dö. Döden är en ensam upplevelse, inte en kollektiv händelse.) är stängd och dörren framför oss, står öppen.
Det enda vi behöver göra, när framtiden upplevs för hotfull, är att vända oss om, tillsammans, stänga dörren bakom oss och istället öppna dörren till det förflutna.
En annan tidsuppfattning är att framtiden kommer att vara som just nu, men lite längre. Som om framtiden är något som, av sig själv, växer fram framför oss. Det enda vi människor behöver göra, är att korrigera verkligheten lite grann, när den tycks hamna i ett annat förlopp. Det vill säga; Verkligheten anses fortfarande vara en kollektiv upplevelse.
När så många just nu debatterar #METOO , så glömmer man lätt bort att för bara några hundra år sedan, bestod världen, för de som levde då, under enkla förhållanden, bara av en by, en bybefolkning och, ett största sammanhang, slutade bortom närmsta stad, eller stranden på en ö, vid havet.
Det som Marshall McLuhan kallade för: ”Den Globala Byn”: ”The Global Village”, är att ”byns” gränser numera är jordens, planeten Tellus, yttre gränser.
Många människor vill inte ens acceptera att jordatmosfären är vår yttersta gräns!
Vetenskapen, inom Astronomin, Kosmologi och Teoretisk Fysik, arbetar fortfarande med ”The Big Bang”, Rumstiden och Gravitationen.
Att jorden är rund, påverkar sällan våra vardagsliv, annat än att vi reser från en plats på Tellus till en annan.
Det enda som vi får uppleva är, å ena sidan: Tidsomställningen. Å andra sidan, fördelen eller nackdelen (i sammanhang som krig och naturkatastrofer) att en händelse som enda dagen påverkar Kina, nästa dag inverkar på livet i USA (Fjärilseffekten).

Förenta Nationerna har som mål att, om tretton år, ska fattigdomen i världen vara utrotad.

Men, vad kommer att hända med Klimatförändringens konsekvenser under samma tid?

Eller att insektslivet i Tysklands naturreservat har reducerats med två tredjedelar?

 

”Originalen som försvann.

Originalen bortrationaliserades och ersattes experter, ute i mediebruset, ställde krav på objektivitet, mer än självupplevda berättelser.

Nu hade Socialstyrelsens långa armar hittat fram ut till ”seniorerna” i obygden och beslutsamma administratörer omhändertog ”De ensamma”. En nyutbildad socionom kom med transportbil, valde bland möbler och pekade ut de saker som kunde ha affektionsvärde. Ingen visste säkert, men någon annan bland seniorerna kunde vara allergisk. Så, tyvärr, katten Måns måste finna en ny försörjningsbas. Flyttlasset och den ensamstående åkte iväg. Huset stod kvar. Framme vid tröskeln, stjälptes originalet av från pirran och in i en modern enrummare med hög hyra.

Ett meningsfullt liv ute i glesbygden gav inte några pensionspoäng. Stadsdelsförvaltningens kurator gjorde en ekonomisk utredning, utgick från existensminimum, gjorde en budget och såg till att hyran blev betald.

Hemtjänstens biträden kom med plastförpackningar med mat. De ställde in den i mikrovågsugnen och gick in till originalet:

          Nu är snart maten klar. Det ska väl smaka gott?

          Vad är det för nåt?

          Ska se efter. Vad vill du ha att dricka?

          Vad finns det?

          Vet inte. Går det bra med vatten?

För trygghetens skull övervakades de, som själva huggit ved och hämtat vatten, de som kunnat hembygden på sina fem fingrar, med en datoriserad teve, dold kamera och mikrofon. Den ensamstående satt i fåtöljen framför teven. Plötsligt försvann bilden och ljudet. En anonym röst frågade:

          Hur är det idag? Allt väl?

Medan originalet satt tyst och tänkte efter, kom bilden och ljudet från teven tillbaka.

I framtiden skulle hemtjänstens monotona arbetsuppgifter utföras av digitala maskiner och apparater. Förbättringarna gynnade skattebetalarna. Med högre krav på säkerhet och effektivitet, behövde de boende inte längre drabbas av ”den mänskliga faktorn”. Sköterskor från hemsjukvården kom en gång om dagen, delade medicin och kontrollerade att alla förordningar följdes till punkt och pricka. De pratade och förklarade, men ljudet från teven överröstade allt.

Originalet ropade:

          Jag hör inte vad du säger.

Biträdet skrek tillbaka:

          Använd fjärrkontrollen!

          Var är den då?

Inget svar. Lika plötsligt som de dykt upp, var de borta igen.

 

Med rollatorn framför sig, gick originalet ut från toaletten. Det bullrade till utanför ytterdörren. Originalet gläntade och kikade ut i trapphuset. Ännu ett flyttlass, antingen på väg ut eller in. Omsättningen på ”seniorer” var stor. När biträdet från hemtjänsten kom på eftermiddagen, frågade originalet:

          Vem är det som har flyttat?

          Vet inte… Jag är bara en vikarie för Anna.

          Vem är Anna?

Församlingens diakon kom på besök:

          Kom till gudstjänsten klockan elva på söndag. Efter gudstjänsten dricker vi kaffe och äter hembakta kakor! Det vore väl trevligt? Bara säg till, så ordnar vi med färdtjänst. Välkommen!

Varje original ställdes i en kö. Om originalen överlevt, flyttades de över till ett gruppboende.

Personalen vakade dygnet runt. Den boende som inte kunde sova, fick en sömntablett. Klockan kvart över sju, kom assistenten in i sovrummet, tvättade av den boendes kropp och krängde på kläderna och skor. Med en sväng hamnade den boende i rullstolen och kördes ut till dagligrummet. Frukostbrickan stod färdig. Alltid detsamma. En kopp svart kaffe, två sockerbitar, ett glas multivitamindryck, en ostsmörgås, en prickigkorvsmörgås och ett hårdkokt ägg.

Dag efter dag, samma rutiner. Den boende hade snart tappat känslan för tid. Armbandsuret var försvunnet. Det var för värdefullt och boendeföreståndaren förvarade det i ett värdeskåp inne på expeditionen. Där, sa man, kunde ingen stjäla det. Timme? Veckodag? Datum? Månad? År? Vad gjorde det för skillnad? Tiden försvann, eller stod stilla. Ena dagen, Julafton och risgrynsgröt med mandel. Så midsommaren, med sill men utan snaps. Löständerna, liksom allt annat, försvann. Assistenterna sa att de försvunnit med tvätten.

Assistenterna satt, rastlösa och stampande med fötterna. De matade de boende, tryckte skeden mot läpparna och sa: ”Gapa!”

Ett original ville skämta:

          Äta bör man, annars dör man!

Assistenten ville visa sig lika rolig och svarade:

          Äta gör man, ändå dör man!

Annars pratade assistenterna mest med varandra, skvallrade högt, kommenterade teveprogrammen och spelade den senaste hitmusiken.

Byborna skulle skriva och berätta om ”originalens” verkliga liv, i Stiftelsen I Hafsbandets årsbok ”Till Havs”.”

Problemet med att använda en Höger-Vänster-skala, är att den går tillbaka till den tid då mänsklig arbetskraft fortfarande var värdefullast av allt.
Enligt Karl Marx, skulle: ”Arbetarna äga produktionsmedlen”. Men, var finns ”arbetarna” idag, när maskinerna blir allt billigare arbetskraft, än människornas skelett, muskler och hjärnkapacitet?
Varför väljer tidigare socialdemokrater och moderater, att välja populister, hellre än de traditionella ideologierna?
Jag tror att det är för att produktionsmedlen i vår tid, inte längre behöver människor och mänsklig arbetskraft. När maskinerna konkurrerar ut människorna, så skyller människorna på andra människor.
De är medvetna om att de inte kan konkurrera med maskinerna.
De kan bara acceptera samhället som det fungerade före och under Industrialismen och Mekaniseringen.
Själv är jag ju absolut FÖR datoriseringen, digitaliseringen och automatiseringen. Men visst inser jag att det är vår tids största utmaning!
Mänskligheten styrs av två gamla uppfattningar. Den ena är det som står i Bibelns Genesis, Första Mosebok:
 
”1 Mosebok 1
…27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.» 29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.…”
 
Det andra är att hela mänskligheten hittills, har varit beroende av att fler människor föds och kan arbeta i världen. Därför är det inte så konstigt att neoluddistiska samhället håller fast vid att kvinnorna ska föda flera barn och att, på så vis, länderna ska kunna öka sina befolkningar.
Men, om jordens resurser håller på att ta slut, vad ska då människorna i framtiden leva av?
Risken ökar, dag för dag; att nationer börjar med erövringskrig, för att erövra land åt sina egna befolkningar.
Folk står mot folk. Människor står mot människor.
Ingen har lärt sig från t ex de Isländska sagorna, när klaner stred mot varandra, så att de till slut var tvungna att hämta människor från nuvarande Irland.
Människor som låter sig förföras av sitt eget önsketänkande, förnekar till slut verklighetens villkor och går under.
Ralph Waldo Emerson är inspirationskällan till Edvard Hopper och därmed också en av mina inspirationskällor till mina böcker om Familjen Frånlandsvind:
Alienationen, konflikten mellan Människa och Natur, mellan Kultur och Natur och det man brukar kalla för: Antropocen.
 
När Darwinismen spelat ut sin roll och arten Homo sapiens sapiens har konstruerat sin egen syntetiska och artificiella miljö och enviroment.
 
Allt handlar bara om att kunna anpassa sig, men inte längre till ”naturliga förhållanden”, utan till relationer, sammanhang och strukturer mellan mänskliga nätverk, maskiner, automater och kommande strukturer ute i universum.
 
OBS! Förhållandena och Människans och Mänsklighetens utveckling och framtid, är inte menat som en ”profetia” eller ett ”önsketänkande” om ett val.
Dels är berättelsen tänkt som en förvarning: ”Så här skulle det kunna gå, om…”. Det som brukar kallas för: ”Spekulativ Fiction”.
Dels, tror jag, är det lättare för människor i nutiden och framtiden att tänka sig en framtid, eller en alternativ framtid, om det redan finns en möjlig utgångspunkt att fundera och reflektera omkring.
Framtiden, om vi bara fortsätter som vi gör, är förutsägbar och ”predestinerad”. Den är och förblir vårt ”Öde”.
Men med en utgångspunkt (Likt Euklides definition av ”en punkt” i hans geometri:
”Axiom 1 Genom två punkter går det att dra en och endast en linje.”
Så kan vi idag, den 14 oktober 2017, dra en linje mellan punkten för vår tidräknings början, till vår upplevda ”verklighet” idag och sedan följa linjen i samma riktning, in i framtiden.
Det är bara så att vår ”upplevda verklighet” kan se så olika ut.
”Yngve Frej” ute på avfolkningbygden, glesbygden och ödebygden, upplevde sin verklighet, medan Nick Bostrom upplever en helt annan:
Citat från Wikipedia sida om ”Teknologisk Singularitet” och där ett citat av I. J. Good:
 
”Låt en ultraintelligent maskin definieras som en maskin som kan långt mer överstiga alla intellektuella aktiviteter av vilken människa som helst oavsett hur smart den är. Då designen av maskiner är en av dessa intellektuella aktiviteter kan en ultraintelligent maskin konstruera ännu bättre maskiner; det skulle odiskutabelt bli en ‘intelligensexplosion,’ och intelligensen hos människan skulle bli lämnad långt efter. Därför är den ultraintelligenta maskinen den sista uppfinningen som människan någonsin behöver göra.”
Nu ser jag inte en alternativrörelse, utan otroligt många.
Samma mönster som uppstod under 1968 och Vänsterrörelsens ”alternativ”.
Vad kommer att ske, när alla dessa rörelser börjar konkurrera med varandra? USA, Ryssland och Kina konkurrerar om jordens begränsade resurser. Redan nu försöker flera stater komma åt rättigheterna till att börja borra efter olja vid Arktis. Trump vill börja bryta kol och modernisera USA:s kärnvapen. Nordkorea hotar om ett kärnvapenkrig. Spanien splittras. Storbritannien vill inför BREXIT. Sverigedemokraterna vill, på samma sätt, att Sverige lämnar EU. EU, som från början var ett fredsprojekt, för att inget nytt krig skulle uppstå inom Europa. I Sverige har det sedan länge funnits en egoistisk och egocentrisk ”ME”-kultur: ”ME fiirst”, som dess utom har bekräftats av ”selfies” och ett allt ökande behov av att beskriva sina egna vardagshändelser för omvärlden. Framgångsrika blir, som vanligt, de redan etablerade.
 
När människor sätter likhetstecken mellan kommunikation och samarbete, eller konspiration och intrigeri, ökar tillfällen till konflikter och brist på framtida möjligheter. Det är bara en illusion att egoister och egocentrikter, eller nationalstater och tillfälliga avtal, kan leda till annat än bara fler konflikter och, i värsta fall krig.
Själv är jag pessimistisk. Människan är fortfarande ett primitivt djur, som hellre satsar på fler och effektivare vapen, än på nedrustning och fred. Vi människor har varken lärt oss efter Första världskriget eller Andra världskriget.
Därför tror jag att Tellus, som planet, är dömt till förstörelse och allt färre resurser att fördela.
Det enda som återstår, är att Mänskligheten, den som inser denna åsikt, snarast möjligt satsar på att flytta ut till boningar ute i universum. Inte därför att det skulle vara bättre där, utan för att det blir den enda möjligheten till att överleva.
De som inte vill inse detta, har naturligtvis möjligheten att stanna kvar på den jord som kommer att finnas, eller inte finnas, kvar.